بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ
سَأَلَ سَآئِلٌۢ بِعَذَابٍ وَاقِعٍ ١
En man bad [hånfullt] att det ofrånkomliga straffet skulle falla [över honom redan nu].
Noter
لِّلْكَٰفِرِينَ لَيْسَ لَهُۥ دَافِعٌ ٢
För de otrogna finns ingen som kan avvärja det.
Noter
مِّنَ ٱللَّهِ ذِى ٱلْمَعَارِجِ ٣
[Ett straff] från Gud, de upphöjda stigarnas ägare.
Noter
تَعْرُجُ ٱلْمَلَٰٓئِكَةُ وَٱلرُّوحُ إِلَيْهِ فِى يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُۥ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍ ٤
Änglarna och anden [Gabriel] stiger upp till honom under en dag som motsvarar femtiotusen år.
Noter
فَٱصْبِرْ صَبْرًا جَمِيلًا ٥
Visa därför ett tålamod av det vackraste slag.
Noter
إِنَّهُمْ يَرَوْنَهُۥ بَعِيدًا ٦
De ser [straffet] som avlägset,
Noter
وَنَرَىٰهُ قَرِيبًا ٧
men vi ser det som nära.
Noter
يَوْمَ تَكُونُ ٱلسَّمَآءُ كَٱلْمُهْلِ ٨
Den dagen ska himlen likna smält koppar
Noter
وَتَكُونُ ٱلْجِبَالُ كَٱلْعِهْنِ ٩
och bergen ska bli som ull,
Noter
وَلَا يَسْـَٔلُ حَمِيمٌ حَمِيمًا ١٠
och ingen nära vän ska fråga efter sin vän;
Noter
يُبَصَّرُونَهُمْ يَوَدُّ ٱلْمُجْرِمُ لَوْ يَفْتَدِى مِنْ عَذَابِ يَوْمِئِذٍۭ بِبَنِيهِ ١١
ens när de får syn på varandra. Den dagen önskar den obotfärdiga syndaren köpa sig fri från straffet med sina egna barn,
Noter
وَصَٰحِبَتِهِۦ وَأَخِيهِ ١٢
och med sin hustru och sin bror,
Noter
وَفَصِيلَتِهِ ٱلَّتِى تُـْٔوِيهِ ١٣
och med sin släkt som brukade stå vid hans sida,
Noter
وَمَن فِى ٱلْأَرْضِ جَمِيعًا ثُمَّ يُنجِيهِ ١٤
ja, med alla människor på jorden – bara han själv kom undan.
Noter
كَلَّآ إِنَّهَا لَظَىٰ ١٥
Men nej! [Vad som väntar] är en flammande låga
Noter
نَزَّاعَةً لِّلشَّوَىٰ ١٦
som sliter av huden.
Noter
تَدْعُوا۟ مَنْ أَدْبَرَ وَتَوَلَّىٰ ١٧
Den kallar på de som vände [sanningen] ryggen och drog sig undan;
Noter
وَجَمَعَ فَأَوْعَىٰٓ ١٨
som samlade rikedomar och staplade dem på hög.
Noter
إِنَّ ٱلْإِنسَٰنَ خُلِقَ هَلُوعًا ١٩
Människan har skapats med en snål [och ängslig] natur.
Noter
إِذَا مَسَّهُ ٱلشَّرُّ جَزُوعًا ٢٠
När ont drabbar henne visar hon sig otålig.
Noter
وَإِذَا مَسَّهُ ٱلْخَيْرُ مَنُوعًا ٢١
Och när gott når henne, blir hon snål och självisk.
Noter
إِلَّا ٱلْمُصَلِّينَ ٢٢
Men så är inte fallet för de som förrättar bönen;
Noter
ٱلَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ دَآئِمُونَ ٢٣
de som är ståndaktiga i sin bön,
Noter
وَٱلَّذِينَ فِىٓ أَمْوَٰلِهِمْ حَقٌّ مَّعْلُومٌ ٢٤
och som avsätter en bestämd andel av sin egendom
Noter
لِّلسَّآئِلِ وَٱلْمَحْرُومِ ٢٥
åt de som brukade be om hjälp och för de i nöd som inte bad om hjälp;
Noter
وَٱلَّذِينَ يُصَدِّقُونَ بِيَوْمِ ٱلدِّينِ ٢٦
och som tror på domens dag,
Noter
وَٱلَّذِينَ هُم مِّنْ عَذَابِ رَبِّهِم مُّشْفِقُونَ ٢٧
och bävar för sin Herres straff –
Noter
إِنَّ عَذَابَ رَبِّهِمْ غَيْرُ مَأْمُونٍ ٢٨
för ingen kan känna sig säker för sin Herres straff –
Noter
وَٱلَّذِينَ هُمْ لِفُرُوجِهِمْ حَٰفِظُونَ ٢٩
och som inte ger efter för sin lust,
Noter
إِلَّا عَلَىٰٓ أَزْوَٰجِهِمْ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَٰنُهُمْ فَإِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُومِينَ ٣٠
utom med sina hustrur eller med de som de rättmätigt besitter – för detta kan de inte klandras.
Noter
فَمَنِ ٱبْتَغَىٰ وَرَآءَ ذَٰلِكَ فَأُو۟لَٰٓئِكَ هُمُ ٱلْعَادُونَ ٣١
De som söker [tillfredsställelse] utöver detta har dock överträtt gränsen.
Noter
وَٱلَّذِينَ هُمْ لِأَمَٰنَٰتِهِمْ وَعَهْدِهِمْ رَٰعُونَ ٣٢
De som noggrant uppfyller sina åtaganden och löften
Noter
وَٱلَّذِينَ هُم بِشَهَٰدَٰتِهِمْ قَآئِمُونَ ٣٣
och de som är rättrådiga i sitt vittnesmål,
Noter
وَٱلَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ يُحَافِظُونَ ٣٤
och som troget förrättar sina böner;
Noter
أُو۟لَٰٓئِكَ فِى جَنَّٰتٍ مُّكْرَمُونَ ٣٥
dessa människor ska äras i trädgårdar.
Noter
فَمَالِ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ قِبَلَكَ مُهْطِعِينَ ٣٦
Vad är det med dessa otrogna som rusar fram mot dig,
Noter
عَنِ ٱلْيَمِينِ وَعَنِ ٱلشِّمَالِ عِزِينَ ٣٧
från höger och vänster, i klungor?
Noter
أَيَطْمَعُ كُلُّ ٱمْرِئٍ مِّنْهُمْ أَن يُدْخَلَ جَنَّةَ نَعِيمٍ ٣٨
Tror verkligen var och en av dem att han ska släppas in i lycksalighetens trädgård?
Noter
كَلَّآ إِنَّا خَلَقْنَٰهُم مِّمَّا يَعْلَمُونَ ٣٩
Nej, inte alls! De vet mycket väl vad vi har skapat dem från.
Noter
فَلَآ أُقْسِمُ بِرَبِّ ٱلْمَشَٰرِقِ وَٱلْمَغَٰرِبِ إِنَّا لَقَٰدِرُونَ ٤٠
Så jag svär vid Herren över alla soluppgångar och solnedgångar: vi har förvisso makten
Noter
عَلَىٰٓ أَن نُّبَدِّلَ خَيْرًا مِّنْهُمْ وَمَا نَحْنُ بِمَسْبُوقِينَ ٤١
att byta ut dem mot bättre än dem, och ingen kan hindra oss.
Noter
فَذَرْهُمْ يَخُوضُوا۟ وَيَلْعَبُوا۟ حَتَّىٰ يُلَٰقُوا۟ يَوْمَهُمُ ٱلَّذِى يُوعَدُونَ ٤٢
Låt dem därför hållas, försjunkna i dispyter och lekar, tills de möter den dag som de har blivit lovade.
Noter
يَوْمَ يَخْرُجُونَ مِنَ ٱلْأَجْدَاثِ سِرَاعًا كَأَنَّهُمْ إِلَىٰ نُصُبٍ يُوفِضُونَ ٤٣
Den dagen skyndar de ut ur sina gravar, så som [de en gång skyndade] mot sina avgudabilder:
Noter
خَٰشِعَةً أَبْصَٰرُهُمْ تَرْهَقُهُمْ ذِلَّةٌ ذَٰلِكَ ٱلْيَوْمُ ٱلَّذِى كَانُوا۟ يُوعَدُونَ ٤٤
med blicken sänkt och omsvepta av skam – detta är dagen de varnades för.