Sura Ash-Shu'ara الشعراء

طسٓمٓ ١

Ṭā Sīn Mīm.[1]

تِلْكَ ءَايَٰتُ ٱلْكِتَٰبِ ٱلْمُبِينِ ٢

Dessa är den klargörande skriftens verser.

لَعَلَّكَ بَٰخِعٌ نَّفْسَكَ أَلَّا يَكُونُوا۟ مُؤْمِنِينَ ٣

Är du på väg att gå under av sorg för att de vägrar att tro?

إِن نَّشَأْ نُنَزِّلْ عَلَيْهِم مِّنَ ٱلسَّمَآءِ ءَايَةً فَظَلَّتْ أَعْنَٰقُهُمْ لَهَا خَٰضِعِينَ ٤

Om vi vill kan vi sända ett mirakel från skyn till dem, som får deras huvuden att sänkas i ödmjukhet.

وَمَا يَأْتِيهِم مِّن ذِكْرٍ مِّنَ ٱلرَّحْمَٰنِ مُحْدَثٍ إِلَّا كَانُوا۟ عَنْهُ مُعْرِضِينَ ٥

Men varje gång de nås av en ny påminnelse från den Nåderike vänder de sig bort från den.

فَقَدْ كَذَّبُوا۟ فَسَيَأْتِيهِمْ أَنۢبَٰٓؤُا۟ مَا كَانُوا۟ بِهِۦ يَسْتَهْزِءُونَ ٦

Så de vägrar tro, men det [straff] de brukade göra narr av ska snart bli deras verklighet.

أَوَلَمْ يَرَوْا۟ إِلَى ٱلْأَرْضِ كَمْ أَنۢبَتْنَا فِيهَا مِن كُلِّ زَوْجٍ كَرِيمٍ ٧

Ser de inte hur vi låtit jorden ge liv åt ljuvliga växter av alla de slag?

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةً وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ ٨

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ٩

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

وَإِذْ نَادَىٰ رَبُّكَ مُوسَىٰٓ أَنِ ٱئْتِ ٱلْقَوْمَ ٱلظَّٰلِمِينَ ١٠

Minns när din Herre kallade på Mose: ”Bege dig till det orättfärdiga folket,

قَوْمَ فِرْعَوْنَ أَلَا يَتَّقُونَ ١١

Faraos folk, [och säg till dem att] de borde frukta Gud.”

قَالَ رَبِّ إِنِّىٓ أَخَافُ أَن يُكَذِّبُونِ ١٢

Han sa: ”Herre! Jag är rädd att de inte ska tro mig,

وَيَضِيقُ صَدْرِى وَلَا يَنطَلِقُ لِسَانِى فَأَرْسِلْ إِلَىٰ هَٰرُونَ ١٣

och att mitt bröst snörs ihop och min tunga låser sig; skicka därför bud efter Aron!

وَلَهُمْ عَلَىَّ ذَنۢبٌ فَأَخَافُ أَن يَقْتُلُونِ ١٤

De kan även ställa mig till svars för ett felsteg [jag råkat begå], och jag fruktar att de ska döda mig.”

قَالَ كَلَّا فَٱذْهَبَا بِـَٔايَٰتِنَآ إِنَّا مَعَكُم مُّسْتَمِعُونَ ١٥

[Gud] svarade: ”Nej, inte alls! Bege er nu i väg med våra tecken; vi är med er och hör allt.

فَأْتِيَا فِرْعَوْنَ فَقُولَآ إِنَّا رَسُولُ رَبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ١٦

Gå till Farao och säg: ’Vi är sändebud från världarnas Herre,

أَنْ أَرْسِلْ مَعَنَا بَنِىٓ إِسْرَٰٓءِيلَ ١٧

så låt israeliterna följa med oss!’”

قَالَ أَلَمْ نُرَبِّكَ فِينَا وَلِيدًا وَلَبِثْتَ فِينَا مِنْ عُمُرِكَ سِنِينَ ١٨

[Mose framförde sitt budskap och Farao] svarade: ”Vi fostrade dig sedan du var liten och du har levt många år hos oss!

وَفَعَلْتَ فَعْلَتَكَ ٱلَّتِى فَعَلْتَ وَأَنتَ مِنَ ٱلْكَٰفِرِينَ ١٩

Ändå begick du ditt dåd och visade din otacksamhet.”

قَالَ فَعَلْتُهَآ إِذًا وَأَنَا۠ مِنَ ٱلضَّآلِّينَ ٢٠

Han sa: ”Det var något jag gjorde då, i min okunnighet.

فَفَرَرْتُ مِنكُمْ لَمَّا خِفْتُكُمْ فَوَهَبَ لِى رَبِّى حُكْمًا وَجَعَلَنِى مِنَ ٱلْمُرْسَلِينَ ٢١

Så jag flydde från er därför att jag fruktade er, och sedan skänkte min Herre mig visdom och utsåg mig till sändebud.

وَتِلْكَ نِعْمَةٌ تَمُنُّهَا عَلَىَّ أَنْ عَبَّدتَّ بَنِىٓ إِسْرَٰٓءِيلَ ٢٢

Och är detta [att du fostrade mig] den välgärning som du nu förebrår mig för – samtidigt som du har förslavat israeliterna?”

قَالَ فِرْعَوْنُ وَمَا رَبُّ ٱلْعَٰلَمِينَ ٢٣

[Farao] sa: ”Vem är då denne världarnas Herre?”

قَالَ رَبُّ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَآ إِن كُنتُم مُّوقِنِينَ ٢٤

Han svarade: ”Han är Herren över himlarna och jorden och allt däremellan; [dyrka honom] om ni är övertygade om det.”

قَالَ لِمَنْ حَوْلَهُۥٓ أَلَا تَسْتَمِعُونَ ٢٥

Då sa [Farao] till de närvarande: ”Hör ni?”

قَالَ رَبُّكُمْ وَرَبُّ ءَابَآئِكُمُ ٱلْأَوَّلِينَ ٢٦

[Mose] fortsatte: ”Han är er och era förfäders Herre.”

قَالَ إِنَّ رَسُولَكُمُ ٱلَّذِىٓ أُرْسِلَ إِلَيْكُمْ لَمَجْنُونٌ ٢٧

[Farao] sa: ”Det sändebud som har sänts till er har uppenbarligen förlorat förståndet!”

قَالَ رَبُّ ٱلْمَشْرِقِ وَٱلْمَغْرِبِ وَمَا بَيْنَهُمَآ إِن كُنتُمْ تَعْقِلُونَ ٢٨

[Mose] sa: ”Han är Herre över öst och väst och allt däremellan; [tro på honom] om ni har förstånd.”

قَالَ لَئِنِ ٱتَّخَذْتَ إِلَٰهًا غَيْرِى لَأَجْعَلَنَّكَ مِنَ ٱلْمَسْجُونِينَ ٢٩

[Farao] sa: ”Om du vänder dig till någon gud annan än mig kommer jag sannerligen att kasta dig i fängelse!”

قَالَ أَوَلَوْ جِئْتُكَ بِشَىْءٍ مُّبِينٍ ٣٠

[Mose] sa: ”Även om jag kommer till dig med något övertygande?”

قَالَ فَأْتِ بِهِۦٓ إِن كُنتَ مِنَ ٱلصَّٰدِقِينَ ٣١

[Farao] sa: ”Låt oss se det då, om du verkligen talar sanning.”

فَأَلْقَىٰ عَصَاهُ فَإِذَا هِىَ ثُعْبَانٌ مُّبِينٌ ٣٢

Då kastade [Mose] sin stav och den förvandlades till en riktig orm.

وَنَزَعَ يَدَهُۥ فَإِذَا هِىَ بَيْضَآءُ لِلنَّٰظِرِينَ ٣٣

Sedan drog han fram sin hand [ur fickan] och den sken vit inför allas blickar.

قَالَ لِلْمَلَإِ حَوْلَهُۥٓ إِنَّ هَٰذَا لَسَٰحِرٌ عَلِيمٌ ٣٤

[Farao] sa till stormännen han omgav sig med: ”Denne man är förvisso en driven magiker!

يُرِيدُ أَن يُخْرِجَكُم مِّنْ أَرْضِكُم بِسِحْرِهِۦ فَمَاذَا تَأْمُرُونَ ٣٥

Med sin magi vill han driva er bort från ert land, så vad råder ni mig att göra?”

قَالُوٓا۟ أَرْجِهْ وَأَخَاهُ وَٱبْعَثْ فِى ٱلْمَدَآئِنِ حَٰشِرِينَ ٣٦

De svarade: ”Låt honom och hans bror vänta medan du skickar bud till städerna,

يَأْتُوكَ بِكُلِّ سَحَّارٍ عَلِيمٍ ٣٧

för att samla [landets] skickligaste magiker och ställa dem inför dig.”

فَجُمِعَ ٱلسَّحَرَةُ لِمِيقَٰتِ يَوْمٍ مَّعْلُومٍ ٣٨

Och vid angiven tid och på överenskommen mötesplats samlades så magikerna.

وَقِيلَ لِلنَّاسِ هَلْ أَنتُم مُّجْتَمِعُونَ ٣٩

Och folket frågades: ”Ska inte också ni infinna er?”

لَعَلَّنَا نَتَّبِعُ ٱلسَّحَرَةَ إِن كَانُوا۟ هُمُ ٱلْغَٰلِبِينَ ٤٠

Då kan vi ställa oss på magikernas sida ifall de går segrande [ur striden].”

فَلَمَّا جَآءَ ٱلسَّحَرَةُ قَالُوا۟ لِفِرْعَوْنَ أَئِنَّ لَنَا لَأَجْرًا إِن كُنَّا نَحْنُ ٱلْغَٰلِبِينَ ٤١

När magikerna stod inför Farao sa de: ”Vi blir väl belönade om vi skulle vinna?”

قَالَ نَعَمْ وَإِنَّكُمْ إِذًا لَّمِنَ ٱلْمُقَرَّبِينَ ٤٢

Han svarade: ”Ja, och ni ska höra till min innersta krets.”

قَالَ لَهُم مُّوسَىٰٓ أَلْقُوا۟ مَآ أَنتُم مُّلْقُونَ ٤٣

Mose sa till dem: ”Så fram med det ni har att kasta!”

فَأَلْقَوْا۟ حِبَالَهُمْ وَعِصِيَّهُمْ وَقَالُوا۟ بِعِزَّةِ فِرْعَوْنَ إِنَّا لَنَحْنُ ٱلْغَٰلِبُونَ ٤٤

Då kastade de sina rep och stavar och sa: ”Vid Faraos makt; vi ska sannerligen segra!”

فَأَلْقَىٰ مُوسَىٰ عَصَاهُ فَإِذَا هِىَ تَلْقَفُ مَا يَأْفِكُونَ ٤٥

Sedan kastade Mose sin stav [och den blev en orm] som slukade deras bländverk.

فَأُلْقِىَ ٱلسَّحَرَةُ سَٰجِدِينَ ٤٦

Och magikerna föll ned på sina ansikten,

قَالُوٓا۟ ءَامَنَّا بِرَبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ٤٧

och förkunnade: ”Vi tror på världarnas Herre,

رَبِّ مُوسَىٰ وَهَٰرُونَ ٤٨

Moses och Arons Herre!”

قَالَ ءَامَنتُمْ لَهُۥ قَبْلَ أَنْ ءَاذَنَ لَكُمْ إِنَّهُۥ لَكَبِيرُكُمُ ٱلَّذِى عَلَّمَكُمُ ٱلسِّحْرَ فَلَسَوْفَ تَعْلَمُونَ لَأُقَطِّعَنَّ أَيْدِيَكُمْ وَأَرْجُلَكُم مِّنْ خِلَٰفٍ وَلَأُصَلِّبَنَّكُمْ أَجْمَعِينَ ٤٩

Farao sa: ”Tror ni på honom innan jag har gett er lov? Han måste då vara er läromästare som har undervisat er i magi! Men vänta bara! Jag ska sannerligen hugga av era händer och fötter på motsatta sidor och sedan korsfästa er allesammans.”

قَالُوا۟ لَا ضَيْرَ إِنَّآ إِلَىٰ رَبِّنَا مُنقَلِبُونَ ٥٠

De svarade: ”Det har ingen betydelse; vi ska ändå vända åter till vår Herre.

إِنَّا نَطْمَعُ أَن يَغْفِرَ لَنَا رَبُّنَا خَطَٰيَٰنَآ أَن كُنَّآ أَوَّلَ ٱلْمُؤْمِنِينَ ٥١

Vårt hopp är att vår Herre förlåter oss våra synder, då vi är de första att tro.”

وَأَوْحَيْنَآ إِلَىٰ مُوسَىٰٓ أَنْ أَسْرِ بِعِبَادِىٓ إِنَّكُم مُّتَّبَعُونَ ٥٢

Och vi uppenbarade för Mose: ”Led ut mina tjänare under nattens mörker, de kommer nämligen att förfölja er.”

فَأَرْسَلَ فِرْعَوْنُ فِى ٱلْمَدَآئِنِ حَٰشِرِينَ ٥٣

När Farao [fick vetskap om detta] sände han bud till städerna för att mobilisera [sin armé].

إِنَّ هَٰٓؤُلَآءِ لَشِرْذِمَةٌ قَلِيلُونَ ٥٤

[Och han sa:] ”Dessa är verkligen en ynklig liten skara,

وَإِنَّهُمْ لَنَا لَغَآئِظُونَ ٥٥

och de har sannerligen väckt vår vrede,

وَإِنَّا لَجَمِيعٌ حَٰذِرُونَ ٥٦

men vi är förberedda och på vår vakt!”

فَأَخْرَجْنَٰهُم مِّن جَنَّٰتٍ وَعُيُونٍ ٥٧

Då drev vi bort dem från deras trädgårdar och vattenkällor,

وَكُنُوزٍ وَمَقَامٍ كَرِيمٍ ٥٨

samt deras rikedomar och ståtliga bostäder.

كَذَٰلِكَ وَأَوْرَثْنَٰهَا بَنِىٓ إِسْرَٰٓءِيلَ ٥٩

Så blev det, och vi överlät allt detta åt israeliterna.

فَأَتْبَعُوهُم مُّشْرِقِينَ ٦٠

Och när morgonen grydde satte [Faraos armé] efter dem.

فَلَمَّا تَرَٰٓءَا ٱلْجَمْعَانِ قَالَ أَصْحَٰبُ مُوسَىٰٓ إِنَّا لَمُدْرَكُونَ ٦١

När de två skarorna fick syn på varandra, utbrast Moses följeslagare: ”De kommer att hinna ifatt oss!”

قَالَ كَلَّآ إِنَّ مَعِىَ رَبِّى سَيَهْدِينِ ٦٢

[Mose] svarade: ”Aldrig! Min Herre är med mig och ska visa mig vägen.”

فَأَوْحَيْنَآ إِلَىٰ مُوسَىٰٓ أَنِ ٱضْرِب بِّعَصَاكَ ٱلْبَحْرَ فَٱنفَلَقَ فَكَانَ كُلُّ فِرْقٍ كَٱلطَّوْدِ ٱلْعَظِيمِ ٦٣

Då uppenbarade vi för Mose: ”Slå havet med din stav,” och det delade sig och varje del blev som ett högt berg.

وَأَزْلَفْنَا ثَمَّ ٱلْـَٔاخَرِينَ ٦٤

Därefter förde vi den andra gruppen till samma plats.

وَأَنجَيْنَا مُوسَىٰ وَمَن مَّعَهُۥٓ أَجْمَعِينَ ٦٥

Och vi förde Mose och hans följeslagare i säkerhet.

ثُمَّ أَغْرَقْنَا ٱلْـَٔاخَرِينَ ٦٦

Sedan dränkte vi resten.

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةً وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ ٦٧

I detta finns helt visst ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ٦٨

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

وَٱتْلُ عَلَيْهِمْ نَبَأَ إِبْرَٰهِيمَ ٦٩

Återge för dem berättelsen om Abraham,

إِذْ قَالَ لِأَبِيهِ وَقَوْمِهِۦ مَا تَعْبُدُونَ ٧٠

då han sa till sin far och sitt folk: ”Vad är det egentligen ni tillber?”

قَالُوا۟ نَعْبُدُ أَصْنَامًا فَنَظَلُّ لَهَا عَٰكِفِينَ ٧١

De svarade: ”Vi tillber avgudabilder och visar dem full hängivenhet.”

قَالَ هَلْ يَسْمَعُونَكُمْ إِذْ تَدْعُونَ ٧٢

Han sa: ”Hör de er när ni åkallar dem?

أَوْ يَنفَعُونَكُمْ أَوْ يَضُرُّونَ ٧٣

Eller kan de göra er gott eller ont?”

قَالُوا۟ بَلْ وَجَدْنَآ ءَابَآءَنَا كَذَٰلِكَ يَفْعَلُونَ ٧٤

De sa: ”Nej, men vi fann våra förfäder göra så.”

قَالَ أَفَرَءَيْتُم مَّا كُنتُمْ تَعْبُدُونَ ٧٥

Han sa: ”Har ni funderat över vad ni egentligen tillber?

أَنتُمْ وَءَابَآؤُكُمُ ٱلْأَقْدَمُونَ ٧٦

Ni och era förfäder från äldre tider.

فَإِنَّهُمْ عَدُوٌّ لِّىٓ إِلَّا رَبَّ ٱلْعَٰلَمِينَ ٧٧

Alla dessa [avgudar] är mina fiender – till skillnad från världarnas Herre.

ٱلَّذِى خَلَقَنِى فَهُوَ يَهْدِينِ ٧٨

Han skapade mig och leder mig på rätt väg.

وَٱلَّذِى هُوَ يُطْعِمُنِى وَيَسْقِينِ ٧٩

Han förser mig med mat och dryck.

وَإِذَا مَرِضْتُ فَهُوَ يَشْفِينِ ٨٠

När jag är sjuk är det han som botar mig.

وَٱلَّذِى يُمِيتُنِى ثُمَّ يُحْيِينِ ٨١

Det är han som låter mig dö och som sedan ska ge mig liv igen,

وَٱلَّذِىٓ أَطْمَعُ أَن يَغْفِرَ لِى خَطِيٓـَٔتِى يَوْمَ ٱلدِّينِ ٨٢

och som jag hoppas ska förlåta mina synder på domens dag.

رَبِّ هَبْ لِى حُكْمًا وَأَلْحِقْنِى بِٱلصَّٰلِحِينَ ٨٣

Herre! Skänk mig kunskap och förena mig med de rättfärdiga.

وَٱجْعَل لِّى لِسَانَ صِدْقٍ فِى ٱلْـَٔاخِرِينَ ٨٤

Och ge mig ett gott rykte bland kommande generationer,

وَٱجْعَلْنِى مِن وَرَثَةِ جَنَّةِ ٱلنَّعِيمِ ٨٥

och låt mig vara en av invånarna i lycksalighetens paradis.

وَٱغْفِرْ لِأَبِىٓ إِنَّهُۥ كَانَ مِنَ ٱلضَّآلِّينَ ٨٦

Förlåt min far, för han är verkligen en av de som gått vilse.

وَلَا تُخْزِنِى يَوْمَ يُبْعَثُونَ ٨٧

Och låt mig inte vanäras den dag de uppväcks;

يَوْمَ لَا يَنفَعُ مَالٌ وَلَا بَنُونَ ٨٨

den dag då varken rikedom eller barn kan gagna,

إِلَّا مَنْ أَتَى ٱللَّهَ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ ٨٩

och då endast den [klarar sig] som kommer till Gud med ett rent hjärta.”

وَأُزْلِفَتِ ٱلْجَنَّةُ لِلْمُتَّقِينَ ٩٠

Då ska paradiset föras nära de gudfruktiga,

وَبُرِّزَتِ ٱلْجَحِيمُ لِلْغَاوِينَ ٩١

och helvetet ska bli fullt synligt för de vilseledda.

وَقِيلَ لَهُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ تَعْبُدُونَ ٩٢

Och det ska sägas till dem: ”Var är nu det ni brukade dyrka

مِن دُونِ ٱللَّهِ هَلْ يَنصُرُونَكُمْ أَوْ يَنتَصِرُونَ ٩٣

i stället för Gud? Kan de hjälpa er nu, eller ens sig själva?”

فَكُبْكِبُوا۟ فِيهَا هُمْ وَٱلْغَاوُۥنَ ٩٤

Sedan ska de och de som vilseledde dem störtas däri, ovanpå varandra,

وَجُنُودُ إِبْلِيسَ أَجْمَعُونَ ٩٥

samt hela Iblīs härskara.

قَالُوا۟ وَهُمْ فِيهَا يَخْتَصِمُونَ ٩٦

När de tvistar därinne ska de säga:

تَٱللَّهِ إِن كُنَّا لَفِى ضَلَٰلٍ مُّبِينٍ ٩٧

”Vid Gud! Vi var sannerligen i uppenbar villfarelse,

إِذْ نُسَوِّيكُم بِرَبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ٩٨

när vi likställde er med världarnas Herre.

وَمَآ أَضَلَّنَآ إِلَّا ٱلْمُجْرِمُونَ ٩٩

Det var de obotfärdiga syndarna som ledde oss vilse!

فَمَا لَنَا مِن شَٰفِعِينَ ١٠٠

Nu har vi varken någon som kan medla för oss,

وَلَا صَدِيقٍ حَمِيمٍ ١٠١

eller någon trogen vän [vid vår sida].

فَلَوْ أَنَّ لَنَا كَرَّةً فَنَكُونَ مِنَ ٱلْمُؤْمِنِينَ ١٠٢

Om vi bara fick återvända [till det jordiska livet], skulle vi acceptera tron!”

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةً وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ ١٠٣

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ١٠٤

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

كَذَّبَتْ قَوْمُ نُوحٍ ٱلْمُرْسَلِينَ ١٠٥

Noas folk vägrade tro på sändebuden.

إِذْ قَالَ لَهُمْ أَخُوهُمْ نُوحٌ أَلَا تَتَّقُونَ ١٠٦

Noa, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

إِنِّى لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ ١٠٧

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

فَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ وَأَطِيعُونِ ١٠٨

Så frukta Gud och lyd mig!

وَمَآ أَسْـَٔلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ إِنْ أَجْرِىَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ١٠٩

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.”

فَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ وَأَطِيعُونِ ١١٠

Så frukta Gud och lyd mig!

قَالُوٓا۟ أَنُؤْمِنُ لَكَ وَٱتَّبَعَكَ ٱلْأَرْذَلُونَ ١١١

De sa: ”Hur kan vi tro på dig när de som följer dig hör till samhällets bottenskikt?”

قَالَ وَمَا عِلْمِى بِمَا كَانُوا۟ يَعْمَلُونَ ١١٢

Han sa: ”Vad vet jag om deras handlingar?

إِنْ حِسَابُهُمْ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّى لَوْ تَشْعُرُونَ ١١٣

De ska inte stå till svars inför någon annan än min Herre – om ni bara kunde förstå det.

وَمَآ أَنَا۠ بِطَارِدِ ٱلْمُؤْمِنِينَ ١١٤

Och jag kommer inte stöta bort de troende.

إِنْ أَنَا۠ إِلَّا نَذِيرٌ مُّبِينٌ ١١٥

Min uppgift är endast att förmedla en klar och tydlig varning.”

قَالُوا۟ لَئِن لَّمْ تَنتَهِ يَٰنُوحُ لَتَكُونَنَّ مِنَ ٱلْمَرْجُومِينَ ١١٦

De sa: ”Noa! Om du inte upphör, kommer du garanterat att stenas.”

قَالَ رَبِّ إِنَّ قَوْمِى كَذَّبُونِ ١١٧

Han utbrast: ”Herre! Mitt folk vägrar tro på mig.

فَٱفْتَحْ بَيْنِى وَبَيْنَهُمْ فَتْحًا وَنَجِّنِى وَمَن مَّعِىَ مِنَ ٱلْمُؤْمِنِينَ ١١٨

Fäll därför en slutgiltig dom mellan mig och dem, och rädda mig och de troende som följer mig.”

فَأَنجَيْنَٰهُ وَمَن مَّعَهُۥ فِى ٱلْفُلْكِ ٱلْمَشْحُونِ ١١٩

Då räddade vi honom och de som var med honom i den lastade arken.

ثُمَّ أَغْرَقْنَا بَعْدُ ٱلْبَاقِينَ ١٢٠

Sedan dränkte vi de återstående.

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةً وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ ١٢١

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ١٢٢

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

كَذَّبَتْ عَادٌ ٱلْمُرْسَلِينَ ١٢٣

[Stammen] 'Ᾱd vägrade att tro på sändebuden.

إِذْ قَالَ لَهُمْ أَخُوهُمْ هُودٌ أَلَا تَتَّقُونَ ١٢٤

Hūd, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

إِنِّى لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ ١٢٥

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

فَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ وَأَطِيعُونِ ١٢٦

Så frukta Gud och lyd mig!

وَمَآ أَسْـَٔلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ إِنْ أَجْرِىَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ١٢٧

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

أَتَبْنُونَ بِكُلِّ رِيعٍ ءَايَةً تَعْبَثُونَ ١٢٨

Bygger ni minnesmärken på var och varenda kulle – till vilken nytta?

وَتَتَّخِذُونَ مَصَانِعَ لَعَلَّكُمْ تَخْلُدُونَ ١٢٩

Reser ni även väldiga fästningar i tron att ni ska leva för evigt?

وَإِذَا بَطَشْتُم بَطَشْتُمْ جَبَّارِينَ ١٣٠

När ni går till angrepp visar ni största grymhet.

فَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ وَأَطِيعُونِ ١٣١

Så frukta Gud och lyd mig!

وَٱتَّقُوا۟ ٱلَّذِىٓ أَمَدَّكُم بِمَا تَعْلَمُونَ ١٣٢

Ja, frukta honom som har skänkt er allt ni känner till.

أَمَدَّكُم بِأَنْعَٰمٍ وَبَنِينَ ١٣٣

Han har skänkt er boskap och avkomma,

وَجَنَّٰتٍ وَعُيُونٍ ١٣٤

och trädgårdar och vattenkällor.

إِنِّىٓ أَخَافُ عَلَيْكُمْ عَذَابَ يَوْمٍ عَظِيمٍ ١٣٥

Jag fruktar att ett straff ska drabba er en fruktansvärd dag."

قَالُوا۟ سَوَآءٌ عَلَيْنَآ أَوَعَظْتَ أَمْ لَمْ تَكُن مِّنَ ٱلْوَٰعِظِينَ ١٣٦

De sa: ”Om du varnar oss eller låter bli gör ingen skillnad!

إِنْ هَٰذَآ إِلَّا خُلُقُ ٱلْأَوَّلِينَ ١٣٧

Det här är bara uråldriga traditioner [vi följer].

وَمَا نَحْنُ بِمُعَذَّبِينَ ١٣٨

Och ingen bestraffning väntar oss för det.”

فَكَذَّبُوهُ فَأَهْلَكْنَٰهُمْ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةً وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ ١٣٩

De vägrade tro på honom, så vi utplånade dem. I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ١٤٠

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

كَذَّبَتْ ثَمُودُ ٱلْمُرْسَلِينَ ١٤١

[Stammen] Thamūd vägrade att tro på sändebuden.

إِذْ قَالَ لَهُمْ أَخُوهُمْ صَٰلِحٌ أَلَا تَتَّقُونَ ١٤٢

Ṣāliḥ, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

إِنِّى لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ ١٤٣

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

فَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ وَأَطِيعُونِ ١٤٤

Så frukta Gud och lyd mig!

وَمَآ أَسْـَٔلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ إِنْ أَجْرِىَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ١٤٥

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

أَتُتْرَكُونَ فِى مَا هَٰهُنَآ ءَامِنِينَ ١٤٦

Tror ni att ni ska få fortsätta att leva tryggt med allt det ni har här?

فِى جَنَّٰتٍ وَعُيُونٍ ١٤٧

Omgivna av trädgårdar och vattenkällor,

وَزُرُوعٍ وَنَخْلٍ طَلْعُهَا هَضِيمٌ ١٤٨

bland åkrar och palmlundar med mogen frukt,

وَتَنْحِتُونَ مِنَ ٱلْجِبَالِ بُيُوتًا فَٰرِهِينَ ١٤٩

och fortsätta att så skickligt mejsla ut hem ur bergen?

فَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ وَأَطِيعُونِ ١٥٠

Så frukta Gud och lyd mig!

وَلَا تُطِيعُوٓا۟ أَمْرَ ٱلْمُسْرِفِينَ ١٥١

Och lyd inte de som går till ytterligheter i synd,

ٱلَّذِينَ يُفْسِدُونَ فِى ٱلْأَرْضِ وَلَا يُصْلِحُونَ ١٥٢

som sprider fördärv på jorden och inte verkar för gott.”

قَالُوٓا۟ إِنَّمَآ أَنتَ مِنَ ٱلْمُسَحَّرِينَ ١٥٣

De sa: ”Du är bara en som blivit djupt förhäxad!

مَآ أَنتَ إِلَّا بَشَرٌ مِّثْلُنَا فَأْتِ بِـَٔايَةٍ إِن كُنتَ مِنَ ٱلصَّٰدِقِينَ ١٥٤

Du är bara en vanlig människa som vi! Visa oss ett tecken om du verkligen talar sanning!”

قَالَ هَٰذِهِۦ نَاقَةٌ لَّهَا شِرْبٌ وَلَكُمْ شِرْبُ يَوْمٍ مَّعْلُومٍ ١٥٥

Han sa: ”Här är ett kamelsto. Det har rätt att dricka på sin utsedda dag, och ni på er.

وَلَا تَمَسُّوهَا بِسُوٓءٍ فَيَأْخُذَكُمْ عَذَابُ يَوْمٍ عَظِيمٍ ١٥٦

Och gör det inget ont för då kommer ni att möta straffet en fruktansvärd dag.”

فَعَقَرُوهَا فَأَصْبَحُوا۟ نَٰدِمِينَ ١٥٧

Ändå slaktade de det, och fylldes snart av ånger.

فَأَخَذَهُمُ ٱلْعَذَابُ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةً وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ ١٥٨

Och straffet drabbade dem. I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ١٥٩

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

كَذَّبَتْ قَوْمُ لُوطٍ ٱلْمُرْسَلِينَ ١٦٠

Lots folk vägrade tro på sändebuden.

إِذْ قَالَ لَهُمْ أَخُوهُمْ لُوطٌ أَلَا تَتَّقُونَ ١٦١

Lot, deras bror, sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

إِنِّى لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ ١٦٢

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

فَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ وَأَطِيعُونِ ١٦٣

Så frukta Gud och lyd mig!

وَمَآ أَسْـَٔلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ إِنْ أَجْرِىَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ١٦٤

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

أَتَأْتُونَ ٱلذُّكْرَانَ مِنَ ٱلْعَٰلَمِينَ ١٦٥

Vänder ni er till män [med era lustar], trots världens alla [kvinnor],

وَتَذَرُونَ مَا خَلَقَ لَكُمْ رَبُّكُم مِّنْ أَزْوَٰجِكُم بَلْ أَنتُمْ قَوْمٌ عَادُونَ ١٦٦

och överger de hustrur som er Herre har skapat åt er? Nej, ni är ett folk som överskrider alla gränser!”

قَالُوا۟ لَئِن لَّمْ تَنتَهِ يَٰلُوطُ لَتَكُونَنَّ مِنَ ٱلْمُخْرَجِينَ ١٦٧

De sa: ”Lot! Om du inte slutar upp med detta ska du helt visst fördrivas!”

قَالَ إِنِّى لِعَمَلِكُم مِّنَ ٱلْقَالِينَ ١٦٨

Han sa: ”Jag känner verkligen avsmak för det ni håller på med.”

رَبِّ نَجِّنِى وَأَهْلِى مِمَّا يَعْمَلُونَ ١٦٩

[Han bad:] ”Herre! Rädda mig och min familj från deras gärningar.”

فَنَجَّيْنَٰهُ وَأَهْلَهُۥٓ أَجْمَعِينَ ١٧٠

Så vi räddade honom och hela hans familj,

إِلَّا عَجُوزًا فِى ٱلْغَٰبِرِينَ ١٧١

utom en åldrad kvinna som blev kvar bland dem.

ثُمَّ دَمَّرْنَا ٱلْـَٔاخَرِينَ ١٧٢

Därefter förgjorde vi de återstående.

وَأَمْطَرْنَا عَلَيْهِم مَّطَرًا فَسَآءَ مَطَرُ ٱلْمُنذَرِينَ ١٧٣

Och vi lät ett regn [av stenar] falla över dem – ett förskräckligt regn för de varnade!

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةً وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ ١٧٤

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ١٧٥

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

كَذَّبَ أَصْحَٰبُ لْـَٔيْكَةِ ٱلْمُرْسَلِينَ ١٧٦

Folket i den trädbevuxna byn [i Midjan] vägrade tro på sändebuden.

إِذْ قَالَ لَهُمْ شُعَيْبٌ أَلَا تَتَّقُونَ ١٧٧

Shuʿayb sa till dem: ”Ska ni inte visa gudsfruktan?

إِنِّى لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ ١٧٨

Jag kommer till er som ett pålitligt sändebud.

فَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ وَأَطِيعُونِ ١٧٩

Så frukta Gud och lyd mig!

وَمَآ أَسْـَٔلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ إِنْ أَجْرِىَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ١٨٠

Jag ber er inte om någon ersättning; min belöning ligger helt hos världarnas Herre.

أَوْفُوا۟ ٱلْكَيْلَ وَلَا تَكُونُوا۟ مِنَ ٱلْمُخْسِرِينَ ١٨١

Mät med rättvisa mått och minska dem inte,

وَزِنُوا۟ بِٱلْقِسْطَاسِ ٱلْمُسْتَقِيمِ ١٨٢

och använd en exakt våg när ni väger.

وَلَا تَبْخَسُوا۟ ٱلنَّاسَ أَشْيَآءَهُمْ وَلَا تَعْثَوْا۟ فِى ٱلْأَرْضِ مُفْسِدِينَ ١٨٣

Beröva inte folk det som tillhör dem och orsaka inte kaos och förstörelse på jorden!

وَٱتَّقُوا۟ ٱلَّذِى خَلَقَكُمْ وَٱلْجِبِلَّةَ ٱلْأَوَّلِينَ ١٨٤

Och frukta honom som har skapat er och tidigare folk.”

قَالُوٓا۟ إِنَّمَآ أَنتَ مِنَ ٱلْمُسَحَّرِينَ ١٨٥

De sa: ”Du är bara en som blivit djupt förhäxad!

وَمَآ أَنتَ إِلَّا بَشَرٌ مِّثْلُنَا وَإِن نَّظُنُّكَ لَمِنَ ٱلْكَٰذِبِينَ ١٨٦

Du är bara en vanlig människa som vi, och vi vet med säkerhet att du ljuger.

فَأَسْقِطْ عَلَيْنَا كِسَفًا مِّنَ ٱلسَّمَآءِ إِن كُنتَ مِنَ ٱلصَّٰدِقِينَ ١٨٧

Om du talar sanning, låt då bitar av himlen störta ned över oss [som straff]!”

قَالَ رَبِّىٓ أَعْلَمُ بِمَا تَعْمَلُونَ ١٨٨

Han sa: ”Min Herre känner väl till allt ni företar er.”

فَكَذَّبُوهُ فَأَخَذَهُمْ عَذَابُ يَوْمِ ٱلظُّلَّةِ إِنَّهُۥ كَانَ عَذَابَ يَوْمٍ عَظِيمٍ ١٨٩

Men de vägrade tro på honom, och drabbades därför av straffet på skuggans dag [med dess eld från himlen]. Det var en fruktansvärd dags straff.

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةً وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ ١٩٠

I detta finns sannerligen ett tecken, men de flesta kommer ändå inte att tro.

وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ١٩١

Och din Herre är i sanning den Allsmäktige, den Barmhärtige.

وَإِنَّهُۥ لَتَنزِيلُ رَبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ١٩٢

Denna [skrift] är förvisso en uppenbarelse från världarnas Herre.

نَزَلَ بِهِ ٱلرُّوحُ ٱلْأَمِينُ ١٩٣

Den pålitlige anden har stigit ned med den

عَلَىٰ قَلْبِكَ لِتَكُونَ مِنَ ٱلْمُنذِرِينَ ١٩٤

till ditt hjärta för att du ska varna,

بِلِسَانٍ عَرَبِىٍّ مُّبِينٍ ١٩٥

på renaste arabiska.

وَإِنَّهُۥ لَفِى زُبُرِ ٱلْأَوَّلِينَ ١٩٦

Och den är sannerligen omnämnd i de tidigare skrifterna.

أَوَلَمْ يَكُن لَّهُمْ ءَايَةً أَن يَعْلَمَهُۥ عُلَمَٰٓؤُا۟ بَنِىٓ إِسْرَٰٓءِيلَ ١٩٧

Är det inte ett tillräckligt bevis för dem att israeliternas lärda redan känner till detta?

وَلَوْ نَزَّلْنَٰهُ عَلَىٰ بَعْضِ ٱلْأَعْجَمِينَ ١٩٨

Och om vi uppenbarat den [på ett annat språk] till någon som inte talar arabiska,

فَقَرَأَهُۥ عَلَيْهِم مَّا كَانُوا۟ بِهِۦ مُؤْمِنِينَ ١٩٩

och han hade reciterat den för dem [på sitt språk, skulle dessa otrogna araber] inte tro på den.

كَذَٰلِكَ سَلَكْنَٰهُ فِى قُلُوبِ ٱلْمُجْرِمِينَ ٢٠٠

På detta sätt har vi låtit [otro] slå rot i hjärtat hos de obotfärdiga syndarna.

لَا يُؤْمِنُونَ بِهِۦ حَتَّىٰ يَرَوُا۟ ٱلْعَذَابَ ٱلْأَلِيمَ ٢٠١

De kommer inte att tro på den förrän de ser det smärtsamma straffet.

فَيَأْتِيَهُم بَغْتَةً وَهُمْ لَا يَشْعُرُونَ ٢٠٢

Det ska drabba dem helt oväntat, innan de hunnit ana något.

فَيَقُولُوا۟ هَلْ نَحْنُ مُنظَرُونَ ٢٠٣

Då ska de utbrista: ”Kan vi inte få mer tid?”

أَفَبِعَذَابِنَا يَسْتَعْجِلُونَ ٢٠٤

Vill de då verkligen påskynda vårt straff?

أَفَرَءَيْتَ إِن مَّتَّعْنَٰهُمْ سِنِينَ ٢٠٥

Anta att vi lät dem njuta [av livet] i många år,

ثُمَّ جَآءَهُم مَّا كَانُوا۟ يُوعَدُونَ ٢٠٦

och [straffet], som de har blivit varnade för sedan når dem.

مَآ أَغْنَىٰ عَنْهُم مَّا كَانُوا۟ يُمَتَّعُونَ ٢٠٧

Skulle då deras gångna njutningar ha någon betydelse för dem?

وَمَآ أَهْلَكْنَا مِن قَرْيَةٍ إِلَّا لَهَا مُنذِرُونَ ٢٠٨

Vi har aldrig förintat något samhälle utan att [först skicka] varnare till dem,

ذِكْرَىٰ وَمَا كُنَّا ظَٰلِمِينَ ٢٠٩

som en förmaning; vi handlar ju aldrig orättvist.

وَمَا تَنَزَّلَتْ بِهِ ٱلشَّيَٰطِينُ ٢١٠

Det är inte djävlarna som har fört ned denna [skrift].

وَمَا يَنۢبَغِى لَهُمْ وَمَا يَسْتَطِيعُونَ ٢١١

Det anstår dem inte och de saknar förmågan att göra det.

إِنَّهُمْ عَنِ ٱلسَّمْعِ لَمَعْزُولُونَ ٢١٢

De är förhindrade från att höra [vad som uppenbaras].

فَلَا تَدْعُ مَعَ ٱللَّهِ إِلَٰهًا ءَاخَرَ فَتَكُونَ مِنَ ٱلْمُعَذَّبِينَ ٢١٣

Åkalla därför ingen annan gud än Gud för då kommer du att straffas.

وَأَنذِرْ عَشِيرَتَكَ ٱلْأَقْرَبِينَ ٢١٤

Och varna dina närmaste släktingar.

وَٱخْفِضْ جَنَاحَكَ لِمَنِ ٱتَّبَعَكَ مِنَ ٱلْمُؤْمِنِينَ ٢١٥

Och visa ömhet mot de troende som följer dig.

فَإِنْ عَصَوْكَ فَقُلْ إِنِّى بَرِىٓءٌ مِّمَّا تَعْمَلُونَ ٢١٦

Men om de trotsar dig ska du säga: ”Jag tar avstånd från era handlingar.”

وَتَوَكَّلْ عَلَى ٱلْعَزِيزِ ٱلرَّحِيمِ ٢١٧

Förlita dig på den Allsmäktige, den Barmhärtige.

ٱلَّذِى يَرَىٰكَ حِينَ تَقُومُ ٢١٨

Han som ser dig när du ställer dig [för bön],

وَتَقَلُّبَكَ فِى ٱلسَّٰجِدِينَ ٢١٩

och ser dina rörelser tillsammans med de bedjande.

إِنَّهُۥ هُوَ ٱلسَّمِيعُ ٱلْعَلِيمُ ٢٢٠

Han hör allt, vet allt.

هَلْ أُنَبِّئُكُمْ عَلَىٰ مَن تَنَزَّلُ ٱلشَّيَٰطِينُ ٢٢١

Ska jag berätta för er till vilka djävlarna stiger ner?

تَنَزَّلُ عَلَىٰ كُلِّ أَفَّاكٍ أَثِيمٍ ٢٢٢

De stiger ner till varje obotlig lögnare och syndare.

يُلْقُونَ ٱلسَّمْعَ وَأَكْثَرُهُمْ كَٰذِبُونَ ٢٢٣

De för vidare vad de hört men ljuger i nästan allt.

وَٱلشُّعَرَآءُ يَتَّبِعُهُمُ ٱلْغَاوُۥنَ ٢٢٤

Och poeterna? De drar till sig sådana som irrar i villfarelse.

أَلَمْ تَرَ أَنَّهُمْ فِى كُلِّ وَادٍ يَهِيمُونَ ٢٢٥

Ser du inte hur de vandrar planlöst i alla riktningar?

وَأَنَّهُمْ يَقُولُونَ مَا لَا يَفْعَلُونَ ٢٢٦

Och att deras ord inte motsvarar deras handlingar?

إِلَّا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّٰلِحَٰتِ وَذَكَرُوا۟ ٱللَّهَ كَثِيرًا وَٱنتَصَرُوا۟ مِنۢ بَعْدِ مَا ظُلِمُوا۟ وَسَيَعْلَمُ ٱلَّذِينَ ظَلَمُوٓا۟ أَىَّ مُنقَلَبٍ يَنقَلِبُونَ ٢٢٧

Men detta gäller inte de som tror och gör rättfärdiga handlingar och åminns Gud ofta och som försvarar sig efter att ha blivit orättvist behandlade. De som gör orätt ska snart få veta vilket öde som väntar dem.