Sura As-Sajdah السجدة

الٓمٓ ١

Alif Lām Mīm.[1]

تَنزِيلُ ٱلْكِتَٰبِ لَا رَيْبَ فِيهِ مِن رَّبِّ ٱلْعَٰلَمِينَ ٢

Denna skrift är utan tvekan uppenbarad av världarnas Herre.

أَمْ يَقُولُونَ ٱفْتَرَىٰهُ بَلْ هُوَ ٱلْحَقُّ مِن رَّبِّكَ لِتُنذِرَ قَوْمًا مَّآ أَتَىٰهُم مِّن نَّذِيرٍ مِّن قَبْلِكَ لَعَلَّهُمْ يَهْتَدُونَ ٣

”Han har själv diktat ihop den!” säger de. Men nej, detta är sanningen från din Herre, sänd för att du ska kunna varna detta folk till vilket ingen varnare skickats före dig; och kanske ska de då ledas rätt.

ٱللَّهُ ٱلَّذِى خَلَقَ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا فِى سِتَّةِ أَيَّامٍ ثُمَّ ٱسْتَوَىٰ عَلَى ٱلْعَرْشِ مَا لَكُم مِّن دُونِهِۦ مِن وَلِىٍّ وَلَا شَفِيعٍ أَفَلَا تَتَذَكَّرُونَ ٤

Gud är den som skapade himlarna och jorden och allt däremellan på sex dagar. Sedan höjde han sig över tronen. Ni har ingen som kan hjälpa er förutom han och ingen som kan medla för er. Borde ni inte reflektera över detta?

يُدَبِّرُ ٱلْأَمْرَ مِنَ ٱلسَّمَآءِ إِلَى ٱلْأَرْضِ ثُمَّ يَعْرُجُ إِلَيْهِ فِى يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهُۥٓ أَلْفَ سَنَةٍ مِّمَّا تَعُدُّونَ ٥

Han styr allt som sker, från himlens höjd till jordens djup, och varje skeende stiger upp till honom under en dag som enligt ert sätt att räkna motsvarar tusen år.

ذَٰلِكَ عَٰلِمُ ٱلْغَيْبِ وَٱلشَّهَٰدَةِ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ٦

Sådan är han, som väl känner till det som är fördolt och det som är synligt – den Allsmäktige, den Barmhärtige;

ٱلَّذِىٓ أَحْسَنَ كُلَّ شَىْءٍ خَلَقَهُۥ وَبَدَأَ خَلْقَ ٱلْإِنسَٰنِ مِن طِينٍ ٧

som fulländat allt han skapat. Den allra första människan, [Adam], skapade han av lera.

ثُمَّ جَعَلَ نَسْلَهُۥ مِن سُلَٰلَةٍ مِّن مَّآءٍ مَّهِينٍ ٨

Sedan lät han hans efterkommande bli till genom en oansenlig vätska.

ثُمَّ سَوَّىٰهُ وَنَفَخَ فِيهِ مِن رُّوحِهِۦ وَجَعَلَ لَكُمُ ٱلسَّمْعَ وَٱلْأَبْصَٰرَ وَٱلْأَفْـِٔدَةَ قَلِيلًا مَّا تَشْكُرُونَ ٩

Därefter formade han honom och lät blåsa in en själ i honom. Han är den som gav er hörsel, syn och hjärta, men ni visar knappt någon tacksamhet.

وَقَالُوٓا۟ أَءِذَا ضَلَلْنَا فِى ٱلْأَرْضِ أَءِنَّا لَفِى خَلْقٍ جَدِيدٍۭ بَلْ هُم بِلِقَآءِ رَبِّهِمْ كَٰفِرُونَ ١٠

Och de säger: ”Efter att vi har uppgått i jorden, kan vi då verkligen skapas på nytt?” Ja, de förnekar mötet med sin Herre.

قُلْ يَتَوَفَّىٰكُم مَّلَكُ ٱلْمَوْتِ ٱلَّذِى وُكِّلَ بِكُمْ ثُمَّ إِلَىٰ رَبِّكُمْ تُرْجَعُونَ ١١

Säg: ”Dödens ängel, som givits denna uppgift, ska ta era själar och sedan ska ni återföras till er Herre.”

وَلَوْ تَرَىٰٓ إِذِ ٱلْمُجْرِمُونَ نَاكِسُوا۟ رُءُوسِهِمْ عِندَ رَبِّهِمْ رَبَّنَآ أَبْصَرْنَا وَسَمِعْنَا فَٱرْجِعْنَا نَعْمَلْ صَٰلِحًا إِنَّا مُوقِنُونَ ١٢

Om du kunde se de obotfärdiga syndarna stå inför sin Herre med böjda huvuden [och vädja]: ”Herre! Nu har vi förstått och vi har lyssnat väl. Låt oss återvända så att vi kan göra rätt; vi är verkligen övertygade!”

وَلَوْ شِئْنَا لَـَٔاتَيْنَا كُلَّ نَفْسٍ هُدَىٰهَا وَلَٰكِنْ حَقَّ ٱلْقَوْلُ مِنِّى لَأَمْلَأَنَّ جَهَنَّمَ مِنَ ٱلْجِنَّةِ وَٱلنَّاسِ أَجْمَعِينَ ١٣

Om vi så önskat kunde vi ha lett varenda själ till den rätta vägen, men mitt ord står fast: ”Jag ska fylla helvetet med jinner och människor, alla tillsammans.”

فَذُوقُوا۟ بِمَا نَسِيتُمْ لِقَآءَ يَوْمِكُمْ هَٰذَآ إِنَّا نَسِينَٰكُمْ وَذُوقُوا۟ عَذَابَ ٱلْخُلْدِ بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ ١٤

[Och det ska sägas:] ”Nu får ni känna följderna av att ni ignorerade denna dags möte – vi har nu ignorerat er. Ja, känn på den eviga plågan för era handlingar!”

إِنَّمَا يُؤْمِنُ بِـَٔايَٰتِنَا ٱلَّذِينَ إِذَا ذُكِّرُوا۟ بِهَا خَرُّوا۟ سُجَّدًا وَسَبَّحُوا۟ بِحَمْدِ رَبِّهِمْ وَهُمْ لَا يَسْتَكْبِرُونَ ١٥

De som verkligen tror på våra budskap är de som, när de påminns om dem, faller ned i tillbedjan och som upphöjer sin Herre och prisar hans lov utan att visa högmod.

تَتَجَافَىٰ جُنُوبُهُمْ عَنِ ٱلْمَضَاجِعِ يَدْعُونَ رَبَّهُمْ خَوْفًا وَطَمَعًا وَمِمَّا رَزَقْنَٰهُمْ يُنفِقُونَ ١٦

De överger sina bäddar för att åkalla sin Herre med fruktan och hopp och de delar med sig av det vi har skänkt dem.

فَلَا تَعْلَمُ نَفْسٌ مَّآ أُخْفِىَ لَهُم مِّن قُرَّةِ أَعْيُنٍ جَزَآءًۢ بِمَا كَانُوا۟ يَعْمَلُونَ ١٧

Ingen människa kan föreställa sig den lycka som väntar [de troende] som lön för deras handlingar.

أَفَمَن كَانَ مُؤْمِنًا كَمَن كَانَ فَاسِقًا لَّا يَسْتَوُۥنَ ١٨

Kan en troende likställas med en trotsig syndare? Nej, de är inte lika.

أَمَّا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّٰلِحَٰتِ فَلَهُمْ جَنَّٰتُ ٱلْمَأْوَىٰ نُزُلًۢا بِمَا كَانُوا۟ يَعْمَلُونَ ١٩

De som tror och handlar rättfärdigt ska få trädgårdar som hemvist, en generös mottagning i gengäld för vad de gjort.

وَأَمَّا ٱلَّذِينَ فَسَقُوا۟ فَمَأْوَىٰهُمُ ٱلنَّارُ كُلَّمَآ أَرَادُوٓا۟ أَن يَخْرُجُوا۟ مِنْهَآ أُعِيدُوا۟ فِيهَا وَقِيلَ لَهُمْ ذُوقُوا۟ عَذَابَ ٱلنَّارِ ٱلَّذِى كُنتُم بِهِۦ تُكَذِّبُونَ ٢٠

Men de trotsiga syndarna ska få elden som sin hemvist. Varje gång de försöker ta sig ut från den drivs de tillbaka och det sägs till dem: ”Känn nu denna eldens plåga som ni brukade avfärda som lögn!”

وَلَنُذِيقَنَّهُم مِّنَ ٱلْعَذَابِ ٱلْأَدْنَىٰ دُونَ ٱلْعَذَابِ ٱلْأَكْبَرِ لَعَلَّهُمْ يَرْجِعُونَ ٢١

Vi ska låta dem erfara ett mindre straff innan det stora, så att de må återvända [till Gud i ånger].

وَمَنْ أَظْلَمُ مِمَّن ذُكِّرَ بِـَٔايَٰتِ رَبِّهِۦ ثُمَّ أَعْرَضَ عَنْهَآ إِنَّا مِنَ ٱلْمُجْرِمِينَ مُنتَقِمُونَ ٢٢

Vem gör större orätt än den som, när han påminns om sin Herres budskap, vänder sig bort från dem? Vi ska sannerligen låta vår vedergällning drabba de obotfärdiga syndarna.

وَلَقَدْ ءَاتَيْنَا مُوسَى ٱلْكِتَٰبَ فَلَا تَكُن فِى مِرْيَةٍ مِّن لِّقَآئِهِۦ وَجَعَلْنَٰهُ هُدًى لِّبَنِىٓ إِسْرَٰٓءِيلَ ٢٣

Vi gav Mose skriften, så tvivla inte på att det var honom du mötte [under den nattliga resan]. Och vi lät [denna skrift] vägleda israeliterna.

وَجَعَلْنَا مِنْهُمْ أَئِمَّةً يَهْدُونَ بِأَمْرِنَا لَمَّا صَبَرُوا۟ وَكَانُوا۟ بِـَٔايَٰتِنَا يُوقِنُونَ ٢٤

För deras tålamod och fasta övertygelse om våra budskap gjorde vi vissa av dem till ledare som vägledde andra enligt våra bud.

إِنَّ رَبَّكَ هُوَ يَفْصِلُ بَيْنَهُمْ يَوْمَ ٱلْقِيَٰمَةِ فِيمَا كَانُوا۟ فِيهِ يَخْتَلِفُونَ ٢٥

På uppståndelsens dag ska din Herre avgöra mellan dem i allt de tvistade om.

أَوَلَمْ يَهْدِ لَهُمْ كَمْ أَهْلَكْنَا مِن قَبْلِهِم مِّنَ ٱلْقُرُونِ يَمْشُونَ فِى مَسَٰكِنِهِمْ إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَٰتٍ أَفَلَا يَسْمَعُونَ ٢٦

Har det inte blivit klart för dem hur många folk vi förintade före dem, vilkas boplatser de nu rör sig bland? I detta finns säkerligen förmaningar. Lyssnar de inte?

أَوَلَمْ يَرَوْا۟ أَنَّا نَسُوقُ ٱلْمَآءَ إِلَى ٱلْأَرْضِ ٱلْجُرُزِ فَنُخْرِجُ بِهِۦ زَرْعًا تَأْكُلُ مِنْهُ أَنْعَٰمُهُمْ وَأَنفُسُهُمْ أَفَلَا يُبْصِرُونَ ٢٧

Har de inte sett hur vi leder regnet till den livlösa jorden och låter grödor spira till föda för deras boskap och dem själva? Tänker de inte över detta?

وَيَقُولُونَ مَتَىٰ هَٰذَا ٱلْفَتْحُ إِن كُنتُمْ صَٰدِقِينَ ٢٨

Men de säger: ”När ska detta avgörande ske, om ni nu talar sanning?”

قُلْ يَوْمَ ٱلْفَتْحِ لَا يَنفَعُ ٱلَّذِينَ كَفَرُوٓا۟ إِيمَٰنُهُمْ وَلَا هُمْ يُنظَرُونَ ٢٩

Säg: ”Dagen då avgörandet väl sker kommer de otrognas tro inte att vara dem till nytta, och de ska inte få något uppskov.”

فَأَعْرِضْ عَنْهُمْ وَٱنتَظِرْ إِنَّهُم مُّنتَظِرُونَ ٣٠

Så vänd dig bort från dem och vänta; även de väntar.