Sura Al-Anbiya الأنبياء

ٱقْتَرَبَ لِلنَّاسِ حِسَابُهُمْ وَهُمْ فِى غَفْلَةٍ مُّعْرِضُونَ ١

Stunden för människornas räkenskap närmar sig, men de vänder sig likgiltigt bort.

مَا يَأْتِيهِم مِّن ذِكْرٍ مِّن رَّبِّهِم مُّحْدَثٍ إِلَّا ٱسْتَمَعُوهُ وَهُمْ يَلْعَبُونَ ٢

Så snart en ny uppmaning från deras Herre når dem lyssnar de men de gör sig samtidigt lustiga över den.

لَاهِيَةً قُلُوبُهُمْ وَأَسَرُّوا۟ ٱلنَّجْوَى ٱلَّذِينَ ظَلَمُوا۟ هَلْ هَٰذَآ إِلَّا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ أَفَتَأْتُونَ ٱلسِّحْرَ وَأَنتُمْ تُبْصِرُونَ ٣

Ja, deras hjärtan är distraherade. Och dessa orättfärdiga människor viskar i hemlighet till varandra: ”Är [Muhammed] inte bara en vanlig människa som ni? Ska ni låta er förhäxas [av hans skrift], trots att ni kan genomskåda den?”

قَالَ رَبِّى يَعْلَمُ ٱلْقَوْلَ فِى ٱلسَّمَآءِ وَٱلْأَرْضِ وَهُوَ ٱلسَّمِيعُ ٱلْعَلِيمُ ٤

Han svarade dem: ”Min Herre vet vad som yttras i himlen och på jorden; han är den som hör allt, vet allt.”

بَلْ قَالُوٓا۟ أَضْغَٰثُ أَحْلَٰمٍۭ بَلِ ٱفْتَرَىٰهُ بَلْ هُوَ شَاعِرٌ فَلْيَأْتِنَا بِـَٔايَةٍ كَمَآ أُرْسِلَ ٱلْأَوَّلُونَ ٥

Men de säger också: ”Denna [skrift] består bara av virriga drömmar! Nej, han har hittat på alltihop! Nej, han är egentligen bara en poet! Låt honom ge oss ett tecken, som de tidigare sändebuden.”

مَآ ءَامَنَتْ قَبْلَهُم مِّن قَرْيَةٍ أَهْلَكْنَٰهَآ أَفَهُمْ يُؤْمِنُونَ ٦

Inget av de samhällen som vi utplånat före dem antog tron [trots alla tecken]. Skulle då dessa tro?

وَمَآ أَرْسَلْنَا قَبْلَكَ إِلَّا رِجَالًا نُّوحِىٓ إِلَيْهِمْ فَسْـَٔلُوٓا۟ أَهْلَ ٱلذِّكْرِ إِن كُنتُمْ لَا تَعْلَمُونَ ٧

De som vi sände före dig var män till vilka vi gav vår uppenbarelse. Om ni själva saknar kunskap, fråga då de skriftkunniga.

وَمَا جَعَلْنَٰهُمْ جَسَدًا لَّا يَأْكُلُونَ ٱلطَّعَامَ وَمَا كَانُوا۟ خَٰلِدِينَ ٨

Vi gjorde dem inte till varelser som klarar sig utan föda, och inte heller var de odödliga.

ثُمَّ صَدَقْنَٰهُمُ ٱلْوَعْدَ فَأَنجَيْنَٰهُمْ وَمَن نَّشَآءُ وَأَهْلَكْنَا ٱلْمُسْرِفِينَ ٩

Därefter uppfyllde vi vårt löfte till [sändebuden] och räddade dem och de som vi ville rädda, medan vi förintade de som gått över gränsen.

لَقَدْ أَنزَلْنَآ إِلَيْكُمْ كِتَٰبًا فِيهِ ذِكْرُكُمْ أَفَلَا تَعْقِلُونَ ١٠

Vi har sänt ner en skrift till er, som är källan till er ära. Använder ni då inte ert förstånd?

وَكَمْ قَصَمْنَا مِن قَرْيَةٍ كَانَتْ ظَالِمَةً وَأَنشَأْنَا بَعْدَهَا قَوْمًا ءَاخَرِينَ ١١

Hur många orättfärdiga samhällen har vi inte utplånat för att sedan låta andra folk uppstå efter dem?

فَلَمَّآ أَحَسُّوا۟ بَأْسَنَآ إِذَا هُم مِّنْهَا يَرْكُضُونَ ١٢

När de anade vårt straff försökte de genast fly därifrån.

لَا تَرْكُضُوا۟ وَٱرْجِعُوٓا۟ إِلَىٰ مَآ أُتْرِفْتُمْ فِيهِ وَمَسَٰكِنِكُمْ لَعَلَّكُمْ تُسْـَٔلُونَ ١٣

[Men det ropades sarkastiskt:] ”Fly inte! Återvänd i stället till det välstånd och de hem ni hade så att ni kan bli utfrågade [om hur ert öde vändes].”

قَالُوا۟ يَٰوَيْلَنَآ إِنَّا كُنَّا ظَٰلِمِينَ ١٤

De sa: ”Vi är förlorade! Vi har verkligen varit orättfärdiga.”

فَمَا زَالَت تِّلْكَ دَعْوَىٰهُمْ حَتَّىٰ جَعَلْنَٰهُمْ حَصِيدًا خَٰمِدِينَ ١٥

Och deras jämrande rop upphörde inte förrän vi lämnat dem livlösa, som skördade ax.

وَمَا خَلَقْنَا ٱلسَّمَآءَ وَٱلْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لَٰعِبِينَ ١٦

Vi har inte skapat himlen och jorden och allt däremellan som ett meningslöst tidsfördriv.

لَوْ أَرَدْنَآ أَن نَّتَّخِذَ لَهْوًا لَّٱتَّخَذْنَٰهُ مِن لَّدُنَّآ إِن كُنَّا فَٰعِلِينَ ١٧

Om det var förströelse vi önskat oss hade vi frambringat det från eget håll – men så är det inte.

بَلْ نَقْذِفُ بِٱلْحَقِّ عَلَى ٱلْبَٰطِلِ فَيَدْمَغُهُۥ فَإِذَا هُوَ زَاهِقٌ وَلَكُمُ ٱلْوَيْلُ مِمَّا تَصِفُونَ ١٨

Nej, vi slungar sanningen mot allt det falska så att det krossas och omedelbart försvinner. Ni [otrogna] ska straffas för era falska påståenden!

وَلَهُۥ مَن فِى ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ وَمَنْ عِندَهُۥ لَا يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِهِۦ وَلَا يَسْتَحْسِرُونَ ١٩

Allt i himlarna och på jorden tillhör honom och de som är honom nära visar inte minsta högfärd inför att dyrka honom, och de utmattas inte av det.

يُسَبِّحُونَ ٱلَّيْلَ وَٱلنَّهَارَ لَا يَفْتُرُونَ ٢٠

Nej, oförtröttligt upphöjer de honom – natt och dag.

أَمِ ٱتَّخَذُوٓا۟ ءَالِهَةً مِّنَ ٱلْأَرْضِ هُمْ يُنشِرُونَ ٢١

Men de har tagit sig gudar från jorden. Kan dessa väcka de döda till liv?

لَوْ كَانَ فِيهِمَآ ءَالِهَةٌ إِلَّا ٱللَّهُ لَفَسَدَتَا فَسُبْحَٰنَ ٱللَّهِ رَبِّ ٱلْعَرْشِ عَمَّا يَصِفُونَ ٢٢

Om det hade funnits gudar, andra än Gud [i himlen och på jorden], skulle deras ordning ha brutit samman. Upphöjd är Gud, tronens Herre, över vad de tillskriver honom!

لَا يُسْـَٔلُ عَمَّا يَفْعَلُ وَهُمْ يُسْـَٔلُونَ ٢٣

Han tillfrågas inte om vad han gör, men de ska tillfrågas.

أَمِ ٱتَّخَذُوا۟ مِن دُونِهِۦٓ ءَالِهَةً قُلْ هَاتُوا۟ بُرْهَٰنَكُمْ هَٰذَا ذِكْرُ مَن مَّعِىَ وَذِكْرُ مَن قَبْلِى بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ ٱلْحَقَّ فَهُم مُّعْرِضُونَ ٢٤

Ändå har de valt andra gudar vid hans sida! Säg: ”Fram med ert bevis! Detta budskap gäller både de som är med mig och de som kom före mig.” De flesta av dem känner dock inte till sanningen och vänder så ryggen till.

وَمَآ أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ مِن رَّسُولٍ إِلَّا نُوحِىٓ إِلَيْهِ أَنَّهُۥ لَآ إِلَٰهَ إِلَّآ أَنَا۠ فَٱعْبُدُونِ ٢٥

Vi har inte utsett något sändebud före dig utan att uppenbara för honom: ”Ingen är värd dyrkan utom jag, så dyrka endast mig!”

وَقَالُوا۟ ٱتَّخَذَ ٱلرَّحْمَٰنُ وَلَدًا سُبْحَٰنَهُۥ بَلْ عِبَادٌ مُّكْرَمُونَ ٢٦

Och de säger: ”[Änglarna] är den Nåderikes barn.” Upphöjd är han! Nej, de är endast hans aktade tjänare.

لَا يَسْبِقُونَهُۥ بِٱلْقَوْلِ وَهُم بِأَمْرِهِۦ يَعْمَلُونَ ٢٧

De talar inte förrän han har gett dem lov, och de handlar endast på hans befallning.

يَعْلَمُ مَا بَيْنَ أَيْدِيهِمْ وَمَا خَلْفَهُمْ وَلَا يَشْفَعُونَ إِلَّا لِمَنِ ٱرْتَضَىٰ وَهُم مِّنْ خَشْيَتِهِۦ مُشْفِقُونَ ٢٨

Han har full kännedom om deras tidigare och kommande handlingar. De kan endast medla för dem han är tillfreds med, och de bävar av djup vördnad inför honom.

وَمَن يَقُلْ مِنْهُمْ إِنِّىٓ إِلَٰهٌ مِّن دُونِهِۦ فَذَٰلِكَ نَجْزِيهِ جَهَنَّمَ كَذَٰلِكَ نَجْزِى ٱلظَّٰلِمِينَ ٢٩

Och om någon av dem hade sagt: ”Jag är en gud vid hans sida,” skulle vi ha straffat denne med helvetet. Så bestraffar vi de som gör orätt.

أَوَلَمْ يَرَ ٱلَّذِينَ كَفَرُوٓا۟ أَنَّ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ كَانَتَا رَتْقًا فَفَتَقْنَٰهُمَا وَجَعَلْنَا مِنَ ٱلْمَآءِ كُلَّ شَىْءٍ حَىٍّ أَفَلَا يُؤْمِنُونَ ٣٠

Såg inte de otrogna hur himlarna och jorden var slutna [i torka och ofruktbarhet] tills vi öppnade dem [genom regn och grönska]? Och genom vattnet frambringar vi allt levande. Varför tror de då inte?

وَجَعَلْنَا فِى ٱلْأَرْضِ رَوَٰسِىَ أَن تَمِيدَ بِهِمْ وَجَعَلْنَا فِيهَا فِجَاجًا سُبُلًا لَّعَلَّهُمْ يَهْتَدُونَ ٣١

Och vi har förankrat jorden med stadiga berg för att den inte ska skaka under dem, och vi har lagt ut breda vägar på den så att de kan hitta rätt.

وَجَعَلْنَا ٱلسَّمَآءَ سَقْفًا مَّحْفُوظًا وَهُمْ عَنْ ءَايَٰتِهَا مُعْرِضُونَ ٣٢

Och vi har gjort himlen till ett skyddande valv, men de bortser från dess under.

وَهُوَ ٱلَّذِى خَلَقَ ٱلَّيْلَ وَٱلنَّهَارَ وَٱلشَّمْسَ وَٱلْقَمَرَ كُلٌّ فِى فَلَكٍ يَسْبَحُونَ ٣٣

Det är han som har skapat natten och dagen; solen och månen. Var och en färdas i sin fastställda bana.

وَمَا جَعَلْنَا لِبَشَرٍ مِّن قَبْلِكَ ٱلْخُلْدَ أَفَإِي۟ن مِّتَّ فَهُمُ ٱلْخَٰلِدُونَ ٣٤

Vi har inte gett någon människa före dig evigt liv. Om du dör, skulle de då leva för evigt?

كُلُّ نَفْسٍ ذَآئِقَةُ ٱلْمَوْتِ وَنَبْلُوكُم بِٱلشَّرِّ وَٱلْخَيْرِ فِتْنَةً وَإِلَيْنَا تُرْجَعُونَ ٣٥

Varje själ ska uppleva dödens verklighet. Vi prövar er med motgång och medgång, och till oss ska ni alla vända åter.

وَإِذَا رَءَاكَ ٱلَّذِينَ كَفَرُوٓا۟ إِن يَتَّخِذُونَكَ إِلَّا هُزُوًا أَهَٰذَا ٱلَّذِى يَذْكُرُ ءَالِهَتَكُمْ وَهُم بِذِكْرِ ٱلرَّحْمَٰنِ هُمْ كَٰفِرُونَ ٣٦

När de otrogna ser dig, hånar de dig och säger: ”Är det han här som talar nedsättande om era gudar?” När den Nåderike nämns vägrar de dock att tro.

خُلِقَ ٱلْإِنسَٰنُ مِنْ عَجَلٍ سَأُو۟رِيكُمْ ءَايَٰتِى فَلَا تَسْتَعْجِلُونِ ٣٧

Människan är skapad med en otålig natur, men ni ska snart få se mitt straff så be mig inte att påskynda det.

وَيَقُولُونَ مَتَىٰ هَٰذَا ٱلْوَعْدُ إِن كُنتُمْ صَٰدِقِينَ ٣٨

Och de frågar: ”När blir detta löfte verklighet, om det ni säger är sant?”

لَوْ يَعْلَمُ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ حِينَ لَا يَكُفُّونَ عَن وُجُوهِهِمُ ٱلنَّارَ وَلَا عَن ظُهُورِهِمْ وَلَا هُمْ يُنصَرُونَ ٣٩

Om de otrogna bara visste hur det kommer att vara när de inte lyckas hålla elden borta från sina ansikten eller sina ryggar, och ingen hjälp står att finna!

بَلْ تَأْتِيهِم بَغْتَةً فَتَبْهَتُهُمْ فَلَا يَسْتَطِيعُونَ رَدَّهَا وَلَا هُمْ يُنظَرُونَ ٤٠

Ja, den ska drabba dem utan förvarning och lamslå dem, och de kan inte avvärja den och de får inget uppskov.

وَلَقَدِ ٱسْتُهْزِئَ بِرُسُلٍ مِّن قَبْلِكَ فَحَاقَ بِٱلَّذِينَ سَخِرُوا۟ مِنْهُم مَّا كَانُوا۟ بِهِۦ يَسْتَهْزِءُونَ ٤١

Sändebud före dig utsattes också för hån, men de som försökte förlöjliga dem drabbades till slut av det [straff] de brukade driva om.

قُلْ مَن يَكْلَؤُكُم بِٱلَّيْلِ وَٱلنَّهَارِ مِنَ ٱلرَّحْمَٰنِ بَلْ هُمْ عَن ذِكْرِ رَبِّهِم مُّعْرِضُونَ ٤٢

Säg: ”Vem kan skydda er under natten och dagen mot den Nåderikes [straff]?” Ändå vänder de sig bort från sin Herres förmaning.

أَمْ لَهُمْ ءَالِهَةٌ تَمْنَعُهُم مِّن دُونِنَا لَا يَسْتَطِيعُونَ نَصْرَ أَنفُسِهِمْ وَلَا هُم مِّنَّا يُصْحَبُونَ ٤٣

Har de gudar som skyddar dem mot oss? Dessa [falska gudar] kan inte ens rädda sig själva, och deras [tillbedjare] står försvarslösa mot oss.

بَلْ مَتَّعْنَا هَٰٓؤُلَآءِ وَءَابَآءَهُمْ حَتَّىٰ طَالَ عَلَيْهِمُ ٱلْعُمُرُ أَفَلَا يَرَوْنَ أَنَّا نَأْتِى ٱلْأَرْضَ نَنقُصُهَا مِنْ أَطْرَافِهَآ أَفَهُمُ ٱلْغَٰلِبُونَ ٤٤

Nej, vi lät dem och deras förfäder njuta av livet så länge att de [bedrogs] av sin långvariga välgång. Ser de då inte att vi tar oss an landet och låter det minska från dess ytterkanter? Tror de ändå att de ska segra?

قُلْ إِنَّمَآ أُنذِرُكُم بِٱلْوَحْىِ وَلَا يَسْمَعُ ٱلصُّمُّ ٱلدُّعَآءَ إِذَا مَا يُنذَرُونَ ٤٥

Säg: ”Min varning grundar sig endast på ren uppenbarelse.” Men de döva hör inte kallelsen när de varnas.

وَلَئِن مَّسَّتْهُمْ نَفْحَةٌ مِّنْ عَذَابِ رَبِّكَ لَيَقُولُنَّ يَٰوَيْلَنَآ إِنَّا كُنَّا ظَٰلِمِينَ ٤٦

Och om minsta antydan av din Herres straff hade snuddat vid dem skulle de genast utbrista: ”Vi är förlorade! Vi har verkligen varit orättfärdiga!”

وَنَضَعُ ٱلْمَوَٰزِينَ ٱلْقِسْطَ لِيَوْمِ ٱلْقِيَٰمَةِ فَلَا تُظْلَمُ نَفْسٌ شَيْـًٔا وَإِن كَانَ مِثْقَالَ حَبَّةٍ مِّنْ خَرْدَلٍ أَتَيْنَا بِهَا وَكَفَىٰ بِنَا حَٰسِبِينَ ٤٧

Vi ska ställa fram rättvisa vågar på uppståndelsens dag och ingen ska lida den minsta orätt. Om [handlingen] skulle vara så lätt som vikten av ett senapskorn ska vi ändå föra fram den. Vi är fullt tillräckliga att föra räkenskap.

وَلَقَدْ ءَاتَيْنَا مُوسَىٰ وَهَٰرُونَ ٱلْفُرْقَانَ وَضِيَآءً وَذِكْرًا لِّلْمُتَّقِينَ ٤٨

Vi gav Mose och Aron [Tawrāt] som skiljde mellan rätt och fel; den var ett ljus och en påminnelse för de gudfruktiga,

ٱلَّذِينَ يَخْشَوْنَ رَبَّهُم بِٱلْغَيْبِ وَهُم مِّنَ ٱلسَّاعَةِ مُشْفِقُونَ ٤٩

de som vördar sin Herre, trots att de inte ser honom, och bävar inför den yttersta stunden.

وَهَٰذَا ذِكْرٌ مُّبَارَكٌ أَنزَلْنَٰهُ أَفَأَنتُمْ لَهُۥ مُنكِرُونَ ٥٠

Och denna [Koran] är en välsignad förmaning som vi har sänt ner. Ska ni då avvisa den?

وَلَقَدْ ءَاتَيْنَآ إِبْرَٰهِيمَ رُشْدَهُۥ مِن قَبْلُ وَكُنَّا بِهِۦ عَٰلِمِينَ ٥١

Långt före denna tid skänkte vi Abraham hans vägledning, och vi kände honom så väl.

إِذْ قَالَ لِأَبِيهِ وَقَوْمِهِۦ مَا هَٰذِهِ ٱلتَّمَاثِيلُ ٱلَّتِىٓ أَنتُمْ لَهَا عَٰكِفُونَ ٥٢

När han frågade sin far och sitt folk: ”Vad är det här för statyer som ni så hängivet dyrkar?”

قَالُوا۟ وَجَدْنَآ ءَابَآءَنَا لَهَا عَٰبِدِينَ ٥٣

De svarade: ”Vi fann våra förfäder dyrka dem.”

قَالَ لَقَدْ كُنتُمْ أَنتُمْ وَءَابَآؤُكُمْ فِى ضَلَٰلٍ مُّبِينٍ ٥٤

Han sa: ”Det är tydligt att ni och era förfäder har förirrat er helt och hållet.”

قَالُوٓا۟ أَجِئْتَنَا بِٱلْحَقِّ أَمْ أَنتَ مِنَ ٱللَّٰعِبِينَ ٥٥

De sa: ”Har du kommit till oss med sanningen eller driver du med oss?”

قَالَ بَل رَّبُّكُمْ رَبُّ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ٱلَّذِى فَطَرَهُنَّ وَأَنَا۠ عَلَىٰ ذَٰلِكُم مِّنَ ٱلشَّٰهِدِينَ ٥٦

Han svarade: ”Nej, inte alls! Er Herre är himlarnas och jordens Herre, han som skapade dem. Detta kan jag vittna om.”

وَتَٱللَّهِ لَأَكِيدَنَّ أَصْنَٰمَكُم بَعْدَ أَن تُوَلُّوا۟ مُدْبِرِينَ ٥٧

[Och han sa för sig själv:] ”Vid Gud, jag ska ta itu med era avgudar så snart ni har gett er av.”

فَجَعَلَهُمْ جُذَٰذًا إِلَّا كَبِيرًا لَّهُمْ لَعَلَّهُمْ إِلَيْهِ يَرْجِعُونَ ٥٨

Sedan slog han dem alla i spillror, förutom den största, så att de skulle kunna vända sig till den [för svar].

قَالُوا۟ مَن فَعَلَ هَٰذَا بِـَٔالِهَتِنَآ إِنَّهُۥ لَمِنَ ٱلظَّٰلِمِينَ ٥٩

[När folket återvände] utbrast de: ”Vem har gjort det här mot våra gudar? Han måste verkligen vara en ond människa!”

قَالُوا۟ سَمِعْنَا فَتًى يَذْكُرُهُمْ يُقَالُ لَهُۥٓ إِبْرَٰهِيمُ ٦٠

[ِِNågra] svarade: ”Vi har hört en yngling förtala dem. Abraham kallas han.”

قَالُوا۟ فَأْتُوا۟ بِهِۦ عَلَىٰٓ أَعْيُنِ ٱلنَّاسِ لَعَلَّهُمْ يَشْهَدُونَ ٦١

[Ledarna] sa: ”För fram honom inför allas åsyn så att de kan bevittna [hans erkännande]!”

قَالُوٓا۟ ءَأَنتَ فَعَلْتَ هَٰذَا بِـَٔالِهَتِنَا يَٰٓإِبْرَٰهِيمُ ٦٢

De frågade: ”Är det du, Abraham, som har gjort detta mot våra gudar?”

قَالَ بَلْ فَعَلَهُۥ كَبِيرُهُمْ هَٰذَا فَسْـَٔلُوهُمْ إِن كَانُوا۟ يَنطِقُونَ ٦٣

Han svarade: ”Nej, det var den största av dem som gjorde det. Men fråga dem ni, om de nu är kapabla att tala.”

فَرَجَعُوٓا۟ إِلَىٰٓ أَنفُسِهِمْ فَقَالُوٓا۟ إِنَّكُمْ أَنتُمُ ٱلظَّٰلِمُونَ ٦٤

Då rannsakade de sig själva och sa: ”Det är faktiskt vi som har gjort fel.”

ثُمَّ نُكِسُوا۟ عَلَىٰ رُءُوسِهِمْ لَقَدْ عَلِمْتَ مَا هَٰٓؤُلَآءِ يَنطِقُونَ ٦٥

Men sedan föll de åter i sitt gamla tänkande: ”Du vet mycket väl att de inte kan yttra ett ord!”

قَالَ أَفَتَعْبُدُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ مَا لَا يَنفَعُكُمْ شَيْـًٔا وَلَا يَضُرُّكُمْ ٦٦

Han sa: ”Så, i stället för Gud, dyrkar ni alltså sådant som varken kan gagna eller skada er?

أُفٍّ لَّكُمْ وَلِمَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ أَفَلَا تَعْقِلُونَ ٦٧

Skam över er och det ni dyrkar i stället för Gud! Har ni inget förstånd?”

قَالُوا۟ حَرِّقُوهُ وَٱنصُرُوٓا۟ ءَالِهَتَكُمْ إِن كُنتُمْ فَٰعِلِينَ ٦٨

Då utropade de: ”Bränn honom och hämnas era gudar, om ni nu verkligen tänker göra något!”

قُلْنَا يَٰنَارُ كُونِى بَرْدًا وَسَلَٰمًا عَلَىٰٓ إِبْرَٰهِيمَ ٦٩

[De kastade honom i bålet, men] vi sa: vEld! Bli sval och ofarlig för Abraham.”

وَأَرَادُوا۟ بِهِۦ كَيْدًا فَجَعَلْنَٰهُمُ ٱلْأَخْسَرِينَ ٧٠

Visst sökte de skada honom, men vi såg till att de själva blev de största förlorarna.

وَنَجَّيْنَٰهُ وَلُوطًا إِلَى ٱلْأَرْضِ ٱلَّتِى بَٰرَكْنَا فِيهَا لِلْعَٰلَمِينَ ٧١

Och vi förde honom och Lot i säkerhet till det land som vi har välsignat för alla folk.

وَوَهَبْنَا لَهُۥٓ إِسْحَٰقَ وَيَعْقُوبَ نَافِلَةً وَكُلًّا جَعَلْنَا صَٰلِحِينَ ٧٢

Och vi skänkte honom Isak och därtill Jakob, som en ytterligare gåva, och vi lät dem alla växa till rättfärdiga människor.

وَجَعَلْنَٰهُمْ أَئِمَّةً يَهْدُونَ بِأَمْرِنَا وَأَوْحَيْنَآ إِلَيْهِمْ فِعْلَ ٱلْخَيْرَٰتِ وَإِقَامَ ٱلصَّلَوٰةِ وَإِيتَآءَ ٱلزَّكَوٰةِ وَكَانُوا۟ لَنَا عَٰبِدِينَ ٧٣

Vi gjorde dem till ledare som vägledde enligt vårt påbud. Vi ingav dem att göra gott, förrätta bönen och ge allmosan. Ja, de dyrkade endast oss.

وَلُوطًا ءَاتَيْنَٰهُ حُكْمًا وَعِلْمًا وَنَجَّيْنَٰهُ مِنَ ٱلْقَرْيَةِ ٱلَّتِى كَانَت تَّعْمَلُ ٱلْخَبَٰٓئِثَ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ قَوْمَ سَوْءٍ فَٰسِقِينَ ٧٤

Och vi skänkte Lot profetskap och kunskap, och vi räddade honom från staden [vars folk] hängav sig åt skamlösa handlingar. De var ett ont och trotsigt folk.

وَأَدْخَلْنَٰهُ فِى رَحْمَتِنَآ إِنَّهُۥ مِنَ ٱلصَّٰلِحِينَ ٧٥

Vi lät honom få del av vår nåd; han var förvisso en rättfärdig man.

وَنُوحًا إِذْ نَادَىٰ مِن قَبْلُ فَٱسْتَجَبْنَا لَهُۥ فَنَجَّيْنَٰهُ وَأَهْلَهُۥ مِنَ ٱلْكَرْبِ ٱلْعَظِيمِ ٧٦

Minns också Noa, som före [Abraham och Lot] vädjade till oss, och vi besvarade hans bön och räddade honom och hans familj från den svåra prövningen.

وَنَصَرْنَٰهُ مِنَ ٱلْقَوْمِ ٱلَّذِينَ كَذَّبُوا۟ بِـَٔايَٰتِنَآ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ قَوْمَ سَوْءٍ فَأَغْرَقْنَٰهُمْ أَجْمَعِينَ ٧٧

Vi hjälpte honom mot detta folk som vägrade tro på våra budskap. De var verkligen onda människor, så vi dränkte dem till sista person.

وَدَاوُۥدَ وَسُلَيْمَٰنَ إِذْ يَحْكُمَانِ فِى ٱلْحَرْثِ إِذْ نَفَشَتْ فِيهِ غَنَمُ ٱلْقَوْمِ وَكُنَّا لِحُكْمِهِمْ شَٰهِدِينَ ٧٨

Och minns David och Salomo när de dömde i fallet om den åker som andras får hade betat ner under natten, och vi bevittnade deras dom.

فَفَهَّمْنَٰهَا سُلَيْمَٰنَ وَكُلًّا ءَاتَيْنَا حُكْمًا وَعِلْمًا وَسَخَّرْنَا مَعَ دَاوُۥدَ ٱلْجِبَالَ يُسَبِّحْنَ وَٱلطَّيْرَ وَكُنَّا فَٰعِلِينَ ٧٩

Salomo var den vi gav klarhet i denna fråga, och båda skänkte vi profetskap och kunskap. Och vi förmådde bergen och fåglarna att upphöja oss tillsammans med David; det var vi som åstadkom allt detta.

وَعَلَّمْنَٰهُ صَنْعَةَ لَبُوسٍ لَّكُمْ لِتُحْصِنَكُم مِّنۢ بَأْسِكُمْ فَهَلْ أَنتُمْ شَٰكِرُونَ ٨٠

Vi lärde honom hur man tillverkar rustningar, för att skydda er i strid. Ska ni då inte vara tacksamma?

وَلِسُلَيْمَٰنَ ٱلرِّيحَ عَاصِفَةً تَجْرِى بِأَمْرِهِۦٓ إِلَى ٱلْأَرْضِ ٱلَّتِى بَٰرَكْنَا فِيهَا وَكُنَّا بِكُلِّ شَىْءٍ عَٰلِمِينَ ٨١

Och för Salomo [tämjde vi] vinden, som svepte fram på hans kommando mot det land som vi välsignat; vi har kunskap om allt.

وَمِنَ ٱلشَّيَٰطِينِ مَن يَغُوصُونَ لَهُۥ وَيَعْمَلُونَ عَمَلًا دُونَ ذَٰلِكَ وَكُنَّا لَهُمْ حَٰفِظِينَ ٨٢

Och bland djävlarna fanns sådana som plöjde havets djup åt honom och som utförde andra tjänster; och vi höll dem under ständig tillsyn.

وَأَيُّوبَ إِذْ نَادَىٰ رَبَّهُۥٓ أَنِّى مَسَّنِىَ ٱلضُّرُّ وَأَنتَ أَرْحَمُ ٱلرَّٰحِمِينَ ٨٣

Minns även Job, när han vädjade till sin Herre: ”Plågor har drabbat mig, och av alla som visar barmhärtighet är du den barmhärtigaste.”

فَٱسْتَجَبْنَا لَهُۥ فَكَشَفْنَا مَا بِهِۦ مِن ضُرٍّ وَءَاتَيْنَٰهُ أَهْلَهُۥ وَمِثْلَهُم مَّعَهُمْ رَحْمَةً مِّنْ عِندِنَا وَذِكْرَىٰ لِلْعَٰبِدِينَ ٨٤

Så vi besvarade hans bön och befriade honom från hans plågor, och vi lät hans familj återvända till honom och fördubblade deras antal, som en nåd från oss och en påminnelse för de som dyrkar oss.

وَإِسْمَٰعِيلَ وَإِدْرِيسَ وَذَا ٱلْكِفْلِ كُلٌّ مِّنَ ٱلصَّٰبِرِينَ ٨٥

Minns också Ismael, Idrīs och Dhū al-Kifl; alla var de tålmodiga.

وَأَدْخَلْنَٰهُمْ فِى رَحْمَتِنَآ إِنَّهُم مِّنَ ٱلصَّٰلِحِينَ ٨٦

Vi inneslöt dem i vår nåd; de var sannerligen rättfärdiga människor.

وَذَا ٱلنُّونِ إِذ ذَّهَبَ مُغَٰضِبًا فَظَنَّ أَن لَّن نَّقْدِرَ عَلَيْهِ فَنَادَىٰ فِى ٱلظُّلُمَٰتِ أَن لَّآ إِلَٰهَ إِلَّآ أَنتَ سُبْحَٰنَكَ إِنِّى كُنتُ مِنَ ٱلظَّٰلِمِينَ ٨٧

[Minns även Jona], som valen slukade, när han i vredesmod övergav [sitt folk] och samtidigt trodde att vi inte skulle sätta honom på prov. Ur mörkret ropade han: ”Ingen är värd dyrkan utom du – upphöjd är du! Jag har verkligen gjort orätt.”

فَٱسْتَجَبْنَا لَهُۥ وَنَجَّيْنَٰهُ مِنَ ٱلْغَمِّ وَكَذَٰلِكَ نُـۨجِى ٱلْمُؤْمِنِينَ ٨٨

Så vi besvarade hans bön och räddade honom ur hans nöd. Så undsätter vi de troende.

وَزَكَرِيَّآ إِذْ نَادَىٰ رَبَّهُۥ رَبِّ لَا تَذَرْنِى فَرْدًا وَأَنتَ خَيْرُ ٱلْوَٰرِثِينَ ٨٩

Minns även Sakarias, när han åkallade sin Herre: ”Herre! Låt mig inte dö ensam [utan arvinge], och [om du skänker mig barn] är du den främste som består [och vakar över dem].”

فَٱسْتَجَبْنَا لَهُۥ وَوَهَبْنَا لَهُۥ يَحْيَىٰ وَأَصْلَحْنَا لَهُۥ زَوْجَهُۥٓ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ يُسَٰرِعُونَ فِى ٱلْخَيْرَٰتِ وَيَدْعُونَنَا رَغَبًا وَرَهَبًا وَكَانُوا۟ لَنَا خَٰشِعِينَ ٩٠

Så vi besvarade hans bön, gjorde hans hustru fruktsam och välsignade honom med Johannes. De skyndade alltid till goda gärningar och bad till oss med hopp och fruktan, och var ödmjuka inför oss.

وَٱلَّتِىٓ أَحْصَنَتْ فَرْجَهَا فَنَفَخْنَا فِيهَا مِن رُّوحِنَا وَجَعَلْنَٰهَا وَٱبْنَهَآ ءَايَةً لِّلْعَٰلَمِينَ ٩١

Och [minns Maria] som höll sin kyskhet intakt; vi lät blåsa in i henne av vår [för människan skapade] själ, och gjorde henne och hennes son till ett tecken för hela mänskligheten.

إِنَّ هَٰذِهِۦٓ أُمَّتُكُمْ أُمَّةً وَٰحِدَةً وَأَنَا۠ رَبُّكُمْ فَٱعْبُدُونِ ٩٢

Detta är er gemensamma tro, och jag är er Herre – så dyrka mig!

وَتَقَطَّعُوٓا۟ أَمْرَهُم بَيْنَهُمْ كُلٌّ إِلَيْنَا رَٰجِعُونَ ٩٣

Men de splittrade upp sig i skilda riktningar; alla ska de till sist komma tillbaka till oss.

فَمَن يَعْمَلْ مِنَ ٱلصَّٰلِحَٰتِ وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَلَا كُفْرَانَ لِسَعْيِهِۦ وَإِنَّا لَهُۥ كَٰتِبُونَ ٩٤

Den som handlar rättfärdigt och är troende ska inte ha strävat förgäves; vi nedtecknar allt för hans räkning.

وَحَرَٰمٌ عَلَىٰ قَرْيَةٍ أَهْلَكْنَٰهَآ أَنَّهُمْ لَا يَرْجِعُونَ ٩٥

Det är omöjligt för ett samhälle som vi har utplånat att återvända [till livet],

حَتَّىٰٓ إِذَا فُتِحَتْ يَأْجُوجُ وَمَأْجُوجُ وَهُم مِّن كُلِّ حَدَبٍ يَنسِلُونَ ٩٦

förrän Gog och Magog släpps lösa, och de strömmar ned från varje höjd

وَٱقْتَرَبَ ٱلْوَعْدُ ٱلْحَقُّ فَإِذَا هِىَ شَٰخِصَةٌ أَبْصَٰرُ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ يَٰوَيْلَنَا قَدْ كُنَّا فِى غَفْلَةٍ مِّنْ هَٰذَا بَلْ كُنَّا ظَٰلِمِينَ ٩٧

och det sanna löftet [om återuppståndelsen] närmar sig. Då ska de otrognas ögon spärras upp av skräck: ”Vi är förlorade! Vi har försummat detta – ja, vi var orättfärdiga.”

إِنَّكُمْ وَمَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِ حَصَبُ جَهَنَّمَ أَنتُمْ لَهَا وَٰرِدُونَ ٩٨

Ni och det ni brukade dyrka i Guds ställe ska få utgöra bränslet i helvetets eld, dit ni alla ska föras.

لَوْ كَانَ هَٰٓؤُلَآءِ ءَالِهَةً مَّا وَرَدُوهَا وَكُلٌّ فِيهَا خَٰلِدُونَ ٩٩

Om dessa varit [sanna] gudar skulle de aldrig ha hamnat där, men där ska de förbli.

لَهُمْ فِيهَا زَفِيرٌ وَهُمْ فِيهَا لَا يَسْمَعُونَ ١٠٠

Där ska de jämra sig [av smärta], och de ska inte höra någonting.

إِنَّ ٱلَّذِينَ سَبَقَتْ لَهُم مِّنَّا ٱلْحُسْنَىٰٓ أُو۟لَٰٓئِكَ عَنْهَا مُبْعَدُونَ ١٠١

Men de som vi på förhand valt ut till det högsta goda ska hållas på avstånd från det.

لَا يَسْمَعُونَ حَسِيسَهَا وَهُمْ فِى مَا ٱشْتَهَتْ أَنفُسُهُمْ خَٰلِدُونَ ١٠٢

Inte det svagaste ljud [från helvetet] ska nå dem, och de ska för evigt njuta av allt de önskar.

لَا يَحْزُنُهُمُ ٱلْفَزَعُ ٱلْأَكْبَرُ وَتَتَلَقَّىٰهُمُ ٱلْمَلَٰٓئِكَةُ هَٰذَا يَوْمُكُمُ ٱلَّذِى كُنتُمْ تُوعَدُونَ ١٠٣

De stora fasorna ska inte skrämma dem och änglarna ska välkomna dem: ”Detta är er dag som ni blivit lovade!”

يَوْمَ نَطْوِى ٱلسَّمَآءَ كَطَىِّ ٱلسِّجِلِّ لِلْكُتُبِ كَمَا بَدَأْنَآ أَوَّلَ خَلْقٍ نُّعِيدُهُۥ وَعْدًا عَلَيْنَآ إِنَّا كُنَّا فَٰعِلِينَ ١٠٤

Det är dagen vi rullar ihop himlen likt en bokrulle. Såsom vi påbörjade skapelsen första gången ska vi återskapa den. Detta är ett löfte vi bundit oss vid och vi kommer sannerligen att infria det.

وَلَقَدْ كَتَبْنَا فِى ٱلزَّبُورِ مِنۢ بَعْدِ ٱلذِّكْرِ أَنَّ ٱلْأَرْضَ يَرِثُهَا عِبَادِىَ ٱلصَّٰلِحُونَ ١٠٥

Vi har fastställt i den [himmelska] boken, och därefter i de uppenbarade skrifterna, att jorden ska tillfalla mina rättfärdiga tjänare.

إِنَّ فِى هَٰذَا لَبَلَٰغًا لِّقَوْمٍ عَٰبِدِينَ ١٠٦

Denna [Koran] är tillräcklig för de som dyrkar Gud.

وَمَآ أَرْسَلْنَٰكَ إِلَّا رَحْمَةً لِّلْعَٰلَمِينَ ١٠٧

Vi har endast utsänt dig som en nåd till hela skapelsen.

قُلْ إِنَّمَا يُوحَىٰٓ إِلَىَّ أَنَّمَآ إِلَٰهُكُمْ إِلَٰهٌ وَٰحِدٌ فَهَلْ أَنتُم مُّسْلِمُونَ ١٠٨

Säg: ”Det som har uppenbarats för mig är att er Gud är endast en enda Gud. Ska ni då inte underkasta er honom?”

فَإِن تَوَلَّوْا۟ فَقُلْ ءَاذَنتُكُمْ عَلَىٰ سَوَآءٍ وَإِنْ أَدْرِىٓ أَقَرِيبٌ أَم بَعِيدٌ مَّا تُوعَدُونَ ١٠٩

Men om de vänder sig bort ska du säga: ”Jag har förkunnat samma budskap till er alla och jag vet inte om det [straff] ni utlovats är nära eller fjärran.

إِنَّهُۥ يَعْلَمُ ٱلْجَهْرَ مِنَ ٱلْقَوْلِ وَيَعْلَمُ مَا تَكْتُمُونَ ١١٠

Han vet vad som uttalas öppet och han vet vad ni håller hemligt.

وَإِنْ أَدْرِى لَعَلَّهُۥ فِتْنَةٌ لَّكُمْ وَمَتَٰعٌ إِلَىٰ حِينٍ ١١١

Och själv vet jag inte; det kan hända att denna [fördröjning av straffet] endast är en prövning för er och en chans att njuta av livets behag ännu en stund.”

قَٰلَ رَبِّ ٱحْكُم بِٱلْحَقِّ وَرَبُّنَا ٱلرَّحْمَٰنُ ٱلْمُسْتَعَانُ عَلَىٰ مَا تَصِفُونَ ١١٢

[Muhammed] sa: ”Herre! Döm [mellan oss] med rättvisa! Vår Herre är förvisso den Nåderike, vars stöd vi söker mot era påståenden.”