Sura Ad-Dukhan الدخان

حمٓ ١

Hā Mīm.[1]

وَٱلْكِتَٰبِ ٱلْمُبِينِ ٢

Vid den klargörande skriften!

إِنَّآ أَنزَلْنَٰهُ فِى لَيْلَةٍ مُّبَٰرَكَةٍ إِنَّا كُنَّا مُنذِرِينَ ٣

Vi sände ned den under en välsignad natt – ständigt varnande [med dess budskap] –

فِيهَا يُفْرَقُ كُلُّ أَمْرٍ حَكِيمٍ ٤

under vilken varje omsorgsfullt beslut fastställs,

أَمْرًا مِّنْ عِندِنَآ إِنَّا كُنَّا مُرْسِلِينَ ٥

genom ett beslut från oss; vi är sannerligen de som skickar sändebud.

رَحْمَةً مِّن رَّبِّكَ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلسَّمِيعُ ٱلْعَلِيمُ ٦

Detta är en nåd från din Herre. Han är den som hör allt, vet allt.

رَبِّ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَآ إِن كُنتُم مُّوقِنِينَ ٧

Han är Herren över himlarna och jorden och allt däremellan. Om ni är övertygade om det [tro då även på mitt sändebud].

لَآ إِلَٰهَ إِلَّا هُوَ يُحْىِۦ وَيُمِيتُ رَبُّكُمْ وَرَبُّ ءَابَآئِكُمُ ٱلْأَوَّلِينَ ٨

Ingen är värd dyrkan utom han som ger liv och tar liv. Han är er och era förfäders Herre.

بَلْ هُمْ فِى شَكٍّ يَلْعَبُونَ ٩

Trots detta famlar de i ovisshet, upptagna av sina nöjen!

فَٱرْتَقِبْ يَوْمَ تَأْتِى ٱلسَّمَآءُ بِدُخَانٍ مُّبِينٍ ١٠

Så invänta den dag då himlen täcks av en tydlig rök.

يَغْشَى ٱلنَّاسَ هَٰذَا عَذَابٌ أَلِيمٌ ١١

Den lägger sig över människorna, [och de ropar:] ”Denna plåga är outhärdlig!

رَّبَّنَا ٱكْشِفْ عَنَّا ٱلْعَذَابَ إِنَّا مُؤْمِنُونَ ١٢

Herre! Lyft denna plåga från oss, då ska vi genast tro!”

أَنَّىٰ لَهُمُ ٱلذِّكْرَىٰ وَقَدْ جَآءَهُمْ رَسُولٌ مُّبِينٌ ١٣

Men hur skulle förmaningen hjälpa dem nu? Ett klart sändebud har ju redan nått dem!

ثُمَّ تَوَلَّوْا۟ عَنْهُ وَقَالُوا۟ مُعَلَّمٌ مَّجْنُونٌ ١٤

Ändå vände de sig bort från honom och sa: ”Han är upplärd av någon! Han är en dåre!”

إِنَّا كَاشِفُوا۟ ٱلْعَذَابِ قَلِيلًا إِنَّكُمْ عَآئِدُونَ ١٥

Vi ska för en kort tid lyfta straffet, men ni kommer att falla tillbaka [i er otro].

يَوْمَ نَبْطِشُ ٱلْبَطْشَةَ ٱلْكُبْرَىٰٓ إِنَّا مُنتَقِمُونَ ١٦

Och den dag vi utdelar det avgörande slaget ska vi sannerligen utkräva vedergällning!

وَلَقَدْ فَتَنَّا قَبْلَهُمْ قَوْمَ فِرْعَوْنَ وَجَآءَهُمْ رَسُولٌ كَرِيمٌ ١٧

Vi prövade även Faraos folk före dem; ett ädelt sändebud kom till dem.

أَنْ أَدُّوٓا۟ إِلَىَّ عِبَادَ ٱللَّهِ إِنِّى لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌ ١٨

[Han sa:] ”Låt Guds tjänare följa med mig! Jag har kommit som ett pålitligt sändebud till er.

وَأَن لَّا تَعْلُوا۟ عَلَى ٱللَّهِ إِنِّىٓ ءَاتِيكُم بِسُلْطَٰنٍ مُّبِينٍ ١٩

Och förhäv er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart belägg [för mitt profetskap].

وَإِنِّى عُذْتُ بِرَبِّى وَرَبِّكُمْ أَن تَرْجُمُونِ ٢٠

Och jag har sökt min och er Herres beskydd mot att ni stenar mig.

وَإِن لَّمْ تُؤْمِنُوا۟ لِى فَٱعْتَزِلُونِ ٢١

Och om ni inte tror mig, lämna mig då i fred.”

فَدَعَا رَبَّهُۥٓ أَنَّ هَٰٓؤُلَآءِ قَوْمٌ مُّجْرِمُونَ ٢٢

När [de vägrade tro på honom], ropade han till sin Herre: ”Detta folk är obotfärdiga syndare!”

فَأَسْرِ بِعِبَادِى لَيْلًا إِنَّكُم مُّتَّبَعُونَ ٢٣

[Gud beordrade honom:] ”För bort mina tjänare om natten, ni kommer dock att bli förföljda.

وَٱتْرُكِ ٱلْبَحْرَ رَهْوًا إِنَّهُمْ جُندٌ مُّغْرَقُونَ ٢٤

Lämna havet som en stilla, öppen klyfta [bakom er]; de är en armé dömd att dränkas.”

كَمْ تَرَكُوا۟ مِن جَنَّٰتٍ وَعُيُونٍ ٢٥

Så många trädgårdar och vattenkällor de lämnade bakom sig,

وَزُرُوعٍ وَمَقَامٍ كَرِيمٍ ٢٦

och åkrar och ståtliga boningar,

وَنَعْمَةٍ كَانُوا۟ فِيهَا فَٰكِهِينَ ٢٧

ja, detta överflöd de en gång njutit av!

كَذَٰلِكَ وَأَوْرَثْنَٰهَا قَوْمًا ءَاخَرِينَ ٢٨

Så blev det, och vi överlät allt detta till ett annat folk.

فَمَا بَكَتْ عَلَيْهِمُ ٱلسَّمَآءُ وَٱلْأَرْضُ وَمَا كَانُوا۟ مُنظَرِينَ ٢٩

Himlen och jorden fällde inga tårar över dem, och de fick inget uppskov.

وَلَقَدْ نَجَّيْنَا بَنِىٓ إِسْرَٰٓءِيلَ مِنَ ٱلْعَذَابِ ٱلْمُهِينِ ٣٠

Och vi räddade israeliterna från det förnedrande förtrycket,

مِن فِرْعَوْنَ إِنَّهُۥ كَانَ عَالِيًا مِّنَ ٱلْمُسْرِفِينَ ٣١

som Farao utsatte dem för. Han var högmodig och överskred alla gränser.

وَلَقَدِ ٱخْتَرْنَٰهُمْ عَلَىٰ عِلْمٍ عَلَى ٱلْعَٰلَمِينَ ٣٢

Och vi utvalde dem – grundat på vår kunskap – framför alla andra folk.

وَءَاتَيْنَٰهُم مِّنَ ٱلْـَٔايَٰتِ مَا فِيهِ بَلَٰٓؤٌا۟ مُّبِينٌ ٣٣

Och vi gav dem tecken, i vilka låg en tydlig prövning för dem.

إِنَّ هَٰٓؤُلَآءِ لَيَقُولُونَ ٣٤

De säger förvisso:

إِنْ هِىَ إِلَّا مَوْتَتُنَا ٱلْأُولَىٰ وَمَا نَحْنُ بِمُنشَرِينَ ٣٥

”Vi dör bara en enda gång och vi kommer aldrig att återuppstå.

فَأْتُوا۟ بِـَٔابَآئِنَآ إِن كُنتُمْ صَٰدِقِينَ ٣٦

Bringa då tillbaka våra förfäder, om det ni säger är sant!”

أَهُمْ خَيْرٌ أَمْ قَوْمُ تُبَّعٍ وَٱلَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ أَهْلَكْنَٰهُمْ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ مُجْرِمِينَ ٣٧

Är de då bättre än Tubbas folk och de som levde före dem? Vi utplånade dem; de var ju obotfärdiga syndare.

وَمَا خَلَقْنَا ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لَٰعِبِينَ ٣٨

Vi skapade inte himlarna och jorden och allt däremellan för nöjes skull.

مَا خَلَقْنَٰهُمَآ إِلَّا بِٱلْحَقِّ وَلَٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ ٣٩

Nej, vi skapade dem för ett verkligt syfte, men de flesta av dem inser det inte.

إِنَّ يَوْمَ ٱلْفَصْلِ مِيقَٰتُهُمْ أَجْمَعِينَ ٤٠

Domedagen är förvisso den fastställda tiden för dem alla.

يَوْمَ لَا يُغْنِى مَوْلًى عَن مَّوْلًى شَيْـًٔا وَلَا هُمْ يُنصَرُونَ ٤١

Den dagen kan inte ens de med de starkaste banden gagna varandra – och ingen hjälp kommer att ges.

إِلَّا مَن رَّحِمَ ٱللَّهُ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ٤٢

Undantaget är den som Gud förbarmar sig över; han är förvisso den Allsmäktige, den Barmhärtige.

إِنَّ شَجَرَتَ ٱلزَّقُّومِ ٤٣

Zaqqūm-trädet ska sannerligen bli

طَعَامُ ٱلْأَثِيمِ ٤٤

den trotsige syndarens föda.

كَٱلْمُهْلِ يَغْلِى فِى ٱلْبُطُونِ ٤٥

Dess [frukt] sjuder som smält metall i bukarna;

كَغَلْىِ ٱلْحَمِيمِ ٤٦

som ett uppkok av skållhett vatten.

خُذُوهُ فَٱعْتِلُوهُ إِلَىٰ سَوَآءِ ٱلْجَحِيمِ ٤٧

[Det sägs till änglarna:] ”Grip honom och släpa honom till den brinnande eldens mitt!

ثُمَّ صُبُّوا۟ فَوْقَ رَأْسِهِۦ مِنْ عَذَابِ ٱلْحَمِيمِ ٤٨

Ös sedan det skållheta vattnets plåga över hans huvud.”

ذُقْ إِنَّكَ أَنتَ ٱلْعَزِيزُ ٱلْكَرِيمُ ٤٩

[Och den straffade får höra:] ”Känn nu på detta, du som [på jorden] var den mäktige, den ädle!

إِنَّ هَٰذَا مَا كُنتُم بِهِۦ تَمْتَرُونَ ٥٠

Detta är det som ni brukade tvivla på.”

إِنَّ ٱلْمُتَّقِينَ فِى مَقَامٍ أَمِينٍ ٥١

De gudfruktiga däremot ska vara på en trygg och säker plats,

فِى جَنَّٰتٍ وَعُيُونٍ ٥٢

omgivna av trädgårdar och källor.

يَلْبَسُونَ مِن سُندُسٍ وَإِسْتَبْرَقٍ مُّتَقَٰبِلِينَ ٥٣

Klädda i fint siden och brokad ska de sitta, vända mot varandra.

كَذَٰلِكَ وَزَوَّجْنَٰهُم بِحُورٍ عِينٍ ٥٤

Så ska det bli, och vi ska skänka dem hustrur vars ögon är outsägligt vackra.

يَدْعُونَ فِيهَا بِكُلِّ فَٰكِهَةٍ ءَامِنِينَ ٥٥

Där kan de be om vilken frukt de än önskar, trygga [om dess bestånd].

لَا يَذُوقُونَ فِيهَا ٱلْمَوْتَ إِلَّا ٱلْمَوْتَةَ ٱلْأُولَىٰ وَوَقَىٰهُمْ عَذَابَ ٱلْجَحِيمِ ٥٦

Där ska de aldrig dö – den enda död de upplevt var den första [på jorden] – och han har skonat dem från den brinnande eldens plågor.

فَضْلًا مِّن رَّبِّكَ ذَٰلِكَ هُوَ ٱلْفَوْزُ ٱلْعَظِيمُ ٥٧

Allt detta är en nåd från din Herre; det är den väldiga segern!

فَإِنَّمَا يَسَّرْنَٰهُ بِلِسَانِكَ لَعَلَّهُمْ يَتَذَكَّرُونَ ٥٨

Vi har ju gjort den lättfattlig, på ditt språk, så att de må ta till sig förmaningen.

فَٱرْتَقِبْ إِنَّهُم مُّرْتَقِبُونَ ٥٩

Så avvakta bara – de avvaktar också.